Politik i allmänhet.

 Sociala medier och vad som finns däri gör att jag som bloggare och i övrigt på min hemsida ger uttryck för min uppfattning om livet och den erfarenhet jag uppnått vid 75 års ålder. Som författare har jag skrivit fyra böcker vilket jag idag ser som en upprättelse mot de orättvisor som drabbade mig som barn och som jag under min livstid släpat på. En del kallar mig för att vara bitter. Vad jag själv känner borde vara främst i vetskapen om att jag känner mig bäst själv. Någon bitter person är jag i sanning inte. Däremot delger jag min omgivning vad jag tänker och hur jag anser det borde vara vilket lättar på bördan om orättvisan.

Ofta då det gäller mitt skrivande får jag brev och annat om att jag borde dra något gammat över mig och lägga av med att delge mina åsikter. Mentaliteten hos dem som speglar egen förträfflighet visar med hela handen att de är egotrippade individer. Då man synar deras kragar är de ofta välbeställda individer och lever i all väl förmåga. Ändå är de inte nöjda med livet. Personer som meddelar sin avoghet vet alltid bäst och mest. Högaktningsfullt vill jag högt och värdigt utropa till dem att jag fullkomligt skiter i vad de tycker om de inte kan delge sina synpunkter utan att nedvärdera dem de vill delge sina åsikter som enligt dem själva är det enda rätta.

Här om dagen damp det ned ett mejl tillsammans med en hel del synpunkter av en man som hade seglat ute på de sju haven.

Brevet började med citat:

”Hoppas på ett givande meningsutbyte mellan ett par gamla sjömän. Visserligen har jag mer än dubbel så lång sjötid främst som befälhavare, vilket inte nödvändigtvis måste påverka ”debattklimatet”. Uppenbart är våra politiska ståndpunkter närmaste diametrala, beroende på olika bakgrunder, vilket är den ursprungliga förutsättningen och nödvändigheten för en demokratisk politik; vilken i dagsläget är obefintlig. Bifogade dokument kan förhoppningsvis ge en förklaring varför åsikter går isär.”

När jag läste dokumenten såg jag likheter om vad jag själv dagligen argumentera och visar orättfärdighet i. Ganska omgående kunde jag konstatera att han var en beundrare av partiet jag och många med mig kallar för det svenska fascistisk partiet Sverigedemokraterna. Nära kom jag att tänka på Utöja i Norge och terroristen Breiviks manifest med hans argumenterade om höger fascismens förträfflighet.

Omgående svarade jag mannen med att citat:

 ”Svarar dig kort. Tänker inte gå i polemik ang. vad jag läst i bifogade filer. Vi har en fundamentalt olik uppfattning om samhällets ideologiska frågor. Läs här Rasismen präglar högerpolitiken i Sverige. – Välkommen till Krister Lummes Hemsida. och mer på min hemsida samt i min blogg så ser du skillnader.”

Svaret om min okunnighet kom omgående:

”Hade inte väntat annat svar , men det bekräftade min övertygelse om din politiska okunnighet och socialgrupp. Det är ditt parti som gjort Sverige till en Anarki.”

 Alltså är vi socialdemokrater anarkister. Så argumenterade en man som började sitt brev med att han minsann hade seglat dubbelt så länge som jag själv gjorde då jag var sjöman . Han meddelade därmed att han var en kapten av rang. Som kapten med bestämmande rätt och jag vet bäst mentalitet delgav han mig att då jag inte uppnådde kaptens status var jag en av de mindre vetande. Kunde framför mig se då jag läste presentationen av kapens seglandet då jag seglade i ett fartyg där jag kom i polemik med en skeppare jag inte hade något till övers för.

Minns då jag stod vid rodret hur kaptenen ombord kom upp på bryggan med ny putsade stövlar med skaft som nådde upp till knähöjd lika som Hitlers ss generaler på sin tid klädde upp sig då de visade upp den status de ägde i att se ned på människor som de sedan gav sig i vinn om att utrota. Vid denna tid läste jag i min hytt på frivakterna lådvis med skrifter om fascister och den ideologi de bar med sig. Jag kommer aldrig att få tunghäfta om varför jag kommer att fortsätta säga och delge min omvärld om rätten till allas lika värde.

Sverige utmärker sig alltmer för att vara ett främlingsfientligt land. Mer och mer utmärkande blir det år för år. Mest utmärkande är det att idag finns det ett främlingsfientligt fascistiskt parti inne i Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna legitimerar främlingskapet tillsammans med högerpartierna som söker profilering hos främlingshatet för att därmed nå makten i Sverige. Idag är det representativt att visa negativiteter som invandringen medför och som vi själva medverkat till då vi inte tagit hand om dem som kommer hit. Ofta och mycket pekas på det på straff och poliser i varje hörn av våra gator i stället för att ta reda på orsak och verkan om varför brottsligheten och kriminaliteten ökar i landet. Lättaste vägen för att profilera sig själva är att peka ut någon annan som orsak där invandraren får stå i falluckan samtidigt som främlingsfientligheten anses av den moderate statsministerkandidaten Kristersson vara tärande för landet.

Vad som visas idag har visats tidigare. För inte så länge sedan lyfte man språket till den nivå som fortsättningsvis idag präglar landet allt mer. Följande dialog visade på hur man hos Moderaterna uttalade sig vad som idag anses varar vedertaget hos 23% av det svenska folket som idag ser fascister som det enda rätta för landet att få vad man inte anser sig få därför att landet översvämmas av invandrare.

”Muslimer är duktiga på att föda många barn och på att utnyttja systemet”. ”Vi får hit drägg. De ska hem, de ska inte va här”. ”De får lyxbarnvagnar av samhället. Muslimer är duktiga på att föda många barn och på att utnyttja systemet…

Så uttalade sig en M-politiker om invandring för inte allt för läng sedan. Detta innan Sverigedemokraterna kom ut på den politiska arenan där de sedan tog upp allt som delar av det svenska folket burit på under lång tid. Idag har retoriken kommit upp i dagsljuset tillsammans med den sk vanliga arbetaren som ser sverigedemokraterna som räddare från invandraren som enligt dem tar allt vad de inte får, från dem. Allt måste bli mer tydligt för i att de vill ha mer för att de ska bli nöjda och att invandraren ska kastats ut då de tar för mycket plats samtidigt som de även är tärande. Att de själva lever i all väl förmåga intresserar dem inte då allt vad de har är för dem självklart och mer där till.

Själv har jag bott i Sverige sedan sextiotalet. Min erfarenhet visar på att Sverige idag har blivit en tillväxt för egoister som anser sig vara de som står i första ledet då de vill ha men sist in ledet då det gäller att ge. Några dagar efter att jag landade i den svenska myllan i början på sextiotalet fick jag erfara att jag var en finnjävel. Tydligt markerade man redan då att svenskarna är mer betydelsefulla än de som kommer hit för att bygga den svenska välfärden. Jag är en av dem vilket jag gjort i över femtio år. Att jag skulle vara tärande för landet är en skymf jag får bära med mig till graven om inte annat händer som rättfärdigar mitt anseende och att de som invandrat till Sverige får den renommé de borde få men som de inte får då även det politiska högerskrået säger att de är tärande.

Erfarenheten om arbetets betydelse bär jag med stolthet inom mig med det svenska medborgarskapet som idag skvalpar i bägaren med smolket spillande då jag hör och ser vad som händer i Sverige av idag. Allt tillsammans med politiska förtecken från en höger med moderata influenser och kristdemokratiska böner i altarringen. Med en falsk gloria över huvudet ber de till guden om att han ska hjälpa dem till makten med att visa än mer främlingskap tillsammans med fascisterna inom det Sverigedemokratiska partiet. Deras tal om demokrati är lika förfalskat som alla individer fick erfara då fascismen krossade demokratin med en retorik som förde med sig lögnens budskap för sjuttiosex år sedan där alla kunde se facit om och hur fascismen skövlade Europa.

Första maj är en internationell högtid som manifesterar mot arbetare förtryck samt rättvis fördelning av vad samhället tillsammans producerar.

För inte så länge sedan demonstrerade folket i Sverige för rätten att få äta sig mätta och att få tillgång till bostäder så de slapp frysa ihjäl på vintern vilket många gjorde då brukspatroner och borgerlighet styrde landet.

Idag manifesterar vi socialdemokrater för rätten att erhålla välfärd för alla. Inte enbart för dem som har och vill ha ännu mer. Själv blir jag rent förbannad då jag ser hur man på sociala medier kränker och nedvärderar dem som slåss för jämlikhet här i landet. Många av dem är arbetare som måste förlika sig på att det är de som har kapital och makt att ge dem arbete nedvärderar sig själva med att häckla dem som demonstrerar med röda fanor mot att vi inte får ett samhälle där arbetaren blir beroende av vad några få bestämmer om du ska få äta dig mätt eller inte.

Det är ganska så märkligt att det är människor som idag har det bra och att de har erhållit en trygghet de lever i för att andra har slagits och verkat för att vi idag har ett någorlunda jämlikt samhälle. Ryggradslösa individer vill jag påstå att de är där de står och hyllar sig själva. Självsäkra står de i den ynklighet de representerar och häcklar dem som vet att vad vi har då det gäller vår demokrati inte är självklar. Vår demokrati måste dagligen vårdas och även slåss för om vi ska fortsätta erhålla vad vi har uppnått med den kamp som arbetare rörelsen i Sverige har uppnått under röda fanor.

Till er som tar allt för givet utan att förstå att vad du uppnått och erhållit har andra slagits för. Ni borde skämmas där ni sitter i all er prakt och snyltar på dem som slåss för vad du och dina gelikar har lyckats samla i egna lador. Idag ser jag dig som en snyltare. I Sverige och ute i världen har många av dem som slagits för rättvisa fått sätta livet till för vad de åstadkommit och som du lever av idag. De har blivit mördade av dem som häcklat de röda fanorna de slogs bakom. Allt händer lika ute i världen idag där högern styr lika som man i länder med röda fanor begår samma brott. Vad vi uppnått i Sverige har vi gjort med demokratiska medel. Solidaritet bygger man tillsammans. Inte med att häckla dem som slåss för demokratin.

 Frågan borde ställas. Vad har du gjort själv för landet. Ärligt talat ser jag dig som häcklar den internationella arbetsdagen som en feg individ surfande på vågorna som andra skapat…Skäms!

Arbetsmarknaden i Sverige av idag präglas av ett race som utgår i att man ger anställning åt den som begär minst men presterar mest. Att arbete ger välfärd och socialt välstånd är något som kommer i andra hand då företagen idag mest ser till sin produktivitet med vinster som största och bästa uppgift.

Sverige av idag präglas i utanförskapet av om man har ett arbete eller inte. Arbetskraftsinvandringen är oreglerad i stor omfattning. Kommunerna som största exempel tar i princip in arbetskraft ifrån gatan till äldrevård och omsorg. Någon utbildning eller att dem man anställer ska kunna språket kräver man inte samtidigt som lönen är den lägsta möjliga av vad kollektivavtalet förskriver. Följden blir att arbetstidslagar och skyddslagar ställs på undantag samtidigt som okunniga okvalificerade chefer ser möjligheten att bryta mot förskrifter och annat då deras budget till verksamheten innehåller uppmaningen från både politik och tjänstemän att man måste spara. Arbetsinvandringen följs inte upp. Både fack och arbetsgivare sitter i slutna rum och kommer överens om hur det ska vara ovanför de anställdas huvuden. Sverige har tappat all kraft i att vara föregångslandet man var en gång i tiden. Idag är det den starke som tar det mesta av samhällskakan där den svage får ta smulorna som blir över.

Arbetsinvandringen är ett måste för Sverige. Utan invandringen stannar landet. Ser man samtidigt till hur trenden är ute på arbetsmarknaden av idag kan man se och höra att regeringen kan falla om man inte kommer överens om Anställningsskyddslagen. Allt i ljuset av att högern har sista ordet i riksdagen. Socialdemokraterna vill genomföra den politik de står för men som de inte kan göra då högern i kraft av ett utmärkande fascistiskt parti som är vågen på tungan. Regeringen med Socialdemokraterna är i mångt och mycket en svag regering. Man säger vad man ska göra men man säger inte att man inte kan göra. Ytterligheten finns att skåda där Stadsminister Lövdén sitter i en rävsax han inte kan komma ut ur. Försämringen i Las och i arbetslagstiftningen visar på vart Sverige allt mer är på väg till. Att då göra en markering om arbetskraftsinvandringen är en god tanke men som blir ett slag i luften då högern bestämmer vad som ska vara. Arbetarrörelsen idag är kraftlös både inne i arbetarpartiet och i de fackliga leden. Sverige domineras av högern med ett fascistiskt parti som i högerfilen dikterar åt vilket håll Sverige är på väg till idag.

Det fanns en tid då arbetsrörelsen slogs på barrikaderna för sin rätt att få mat på bordet och lön för mödan. Idag är det utanförskapet som dominerar samtidigt som den nya adeln tar mer och mer för sig där de rika blir allt rikare på de fattigas bekostnad.

Pensionerna i Sverige tappar värde år för år. Samhället kostnader som el mat och allt nödvändigt har stigit medan trovärdigheten har fallit hos politikerna. Mera rätt så luktar det som en burk surströmming luktar varje gång de pratar pensioner som borde visa respekt för dem som byggde landet.

Många år har gått samtidigt som man sett hur pensionärerna får det allt sämre ekonomiskt. Inget händer. Man lovar och lovar år för år. Allt man sagt och säger ter sig mera som en lögn samtidigt som förtroendet för för dem som säger men inte gör något fallerar. När ska man börja göra något är min fråga…

Så skrev jag för snart tio år sedan...

Så där ja… Idag ramlade det rosa kuvertet ned i min brevlåda. Har väntat på besked om min framtida ekonomi. Anande om sänkt pension öppnade jag brevet. Själv hade jag räknat ut att för mig skulle det hela gå ut ganska så jämt då jag läst om att pensionerna i landet rent allmänt skulle sänkas med nästan tre procent.

Allt visade sig stämma. Vad jag själv hade räknat ut blev som jag tänkt. Min pension sänktes med nästan 400 kronor. Vad jag kunde trösta mig med var att jag fick pension i september förra året. Till detta hade jag arbetet ihop några pensionspoäng till i tio månader. Med detta så klarade jag mig med en nominell sänkning på 25 kronor.

Det är högst skamlig att vi i Sverige har så dåliga pensioner som vi har. Detta faktum har alla våra politiker i landet medverkat till. Skamligt är det att pensionärer till på detta har högre skatt än de som arbetar. Till detta försvinner våra surt förvärvade slantar in i pensionsbolagen som tar höga avgifter så att fattigpensionärerna ökar drastiskt ute i landet tillsammans med övrig fattigdom som de borgerliga partierna administrerar då det gäller den allmänna välfärden främst.

Hur blev det då. Läste idag i tidningen att en pensionär erhöll 5 kronor i ökad pension. Det är rent skamligt ytterst hur Sverige kränker och nedvärderar pensionärer med låga inkomster som hamnar på fattiggränsens rand då pensionen kommer i det rosa kuvertet. Man blir ytterst betänksam som socialdemokrat då jag häromdagen läste att nu höjer vi pensionerna enligt ansvarig socialdemokratisk minister. Frågan är vad man ska tro på. Fem kronor fick kvinnan som berättade om sin höjning. Riksdagens ledamöter som ska se till att vi har anständiga pensioner höjde själva sina arvoden med 4000 kronor i månaden vilket tyder på skillnader mellan hög och låg.

Hela riksdagen ska rösta för bättre pensioner. Själv är jag medveten om att i Sveriges riksdag finns en högermajoritet som ständigt röstar bort allt vad Socialdemokraterna föreslår då det gäller den generella välfärden. Problemet idag är inte Socialdemokraterna. Problemet är högern med Moderaterna som anförare med längtan och trängtan till regeringsmakten tillsammans med det fascistiska partiet Sverigedemokraterna. Kommer de till makten nästa år lär pensionerna sänkas än mer i stället för att höjas.

Sagt och skrivet blev det fem kronor i pensionshöjning för kvinnan i reportaget…

Vanliga missuppfattningar om Pensionen |  Pensionsmyndigheten HÄR

Så säger socialdemokraterna:

Nu höjer vi pensionerna

Pensionerna behöver höjas. När vi ser att människor i vanliga yrken får en orimligt låg pension trots ett långt arbetsliv måste vi agera. Nu inför vi därför ett pensionstillägg enligt livsinkomstprincipen, som innebär en höjning upp till 600 kr. Att beskatta människor som arbetat ett helt arbetsliv mer än de som arbetar är orättvist. Nu tar vi bort den sista delen i den orättvisa skatteklyftan. Skillnaden i beskattning mellan arbete och pension kommer vara helt borta till 1 januari 2023.

Regeringen har varit tydlig med att villkoren för personer som är över 65 år är en prioriterad fråga. Det handlar inte minst om respekt för alla som arbetat ett helt liv och byggt upp vårt land.

Tillägg till pensionen

Vi har ett bra pensionssystem med sunda principer. Livsinkomstprincipen är en sådan princip och den är grunden i det försäkringssystem som ålderspensionen faktiskt är. Grunden är att vi får pension i förhållande till vårt arbete och våra avgifter; det är viktigt för att stimulera till arbete. Men när vi ser att människor i vanliga yrken får en orimligt låg pension trots ett långt arbetsliv måste vi agera. Vi kompletterar därför pension enligt livsinkomstprincipen med ett tillägg på upp till 600 kronor per månad.

Pensionstillägget ska utbetalas med upp till 600 kronor per månad för den som har en inkomstgrundad allmän ålderspension mellan 9 000 och 17 000 kronor per månad. Pensionstillägget är förankrat i Pensionsgruppen.

Pensionärsskatten är orättvis och går emot välfärdens grundläggande princip

Den så kallade ”pensionärsskatten” är orättvis. Den blir ett ifrågasättande av värdet av ett helt livs arbete, men också en signal om att pensionärer ska ta ett större ansvar för finansieringen av välfärden. Att beskatta lön och pension lika handlar om den grundläggande principen att välfärden ska finansieras efter förmåga.

I vår strävan efter att helt ta bort skillnaden i beskattning mellan arbete och pension började vi med de allra lägsta pensionerna. Vi tänker nu ta nästa steg. Regeringen föreslår därför att det sista steget tas för att sluta den återstående skillnaden. Det innebär att skillnaden i beskattning kommer att vara helt borta 1 januari 2023.

Uppdaterades senaste: 18 september 2020

Sveriges verklighet idag visar på att en blåbrunhöger mer och mer inom det politiska landskapet allt mer blir synligt framträdande. Detta främst av partierna Sverigedemokraterna tillsammans med Kristdemokrater och Moderater.

Det är skrämmande och beklämmande hur både Moderater och Kristdemokrater döljer sin agenda för att få tillträde till regeringsmakten i Sverige. Moderatledaren Kristersson vandrar runt i rubrikerna som en Ulv i fårakläder. Kristdemokraten Ebba Bush å sin sida visar hur hon rent egenmäktigt tänker sig få tillträde till en fastighet som säljaren har ångrat att han inte vill sälja. I media har har hon även berättat för landets väljare att Socialdemokraterna valt att låta människor dö utan att åtgärd. Indirekt väljer hon att retorisk skylla på regeringspartiet att de är skyldiga till att flertalet gamla avlidit i den pandemi som pågår i hela världen.

Det är rent skamligt hur både Kristdemokrater och Moderater döljer hur de kommer att använda sig av fascister för att nå regeringsmakten. Moderatledaren Kristersson har främsta mål på agendan att nå Statsministerposten för egen förnöjelse. Något annat kan inte ses då man dag för dag idag kan genomskåda den agenda Krisdemokrater och Moderater med fascistiska förtecknen döljer hur de tillsammans för en retorik som förskräcker. Glömd är koalitionspartierna Centern och Liberalerna där de kallade sig för en Allians. Idag visar det sig hur de har sjunkit än mer i den blåbruna leran de sitter fast i. Liberalerna och Centerpartiet tar avstånd från vad Sverigedemokraterna ställer främst då det gäller den främlingsfientlighet som finns dold hos folket i Sverige.

Den som tiger och inte kritiserar vad de ser och hör från fascister och som vidimeras dag för dag är inte trovärdiga. Den som tiger är svaret skyldig. Gör man inte detta så är man en sympatisör som döljer sitt fascistiska ansikte vilket både Kristdemokrater och Moderater gör idag tillsammans. Allt som i sagan om Rödluvan och Vargen. Skillnaden är att idag är detta en veklighet. Inte en saga…

Konstruktionen av pensionssystemet visar idag hur effekterna med låga pensioner och stora inkomstskillnader klär sig i fracken ojämlikheten. 25 år har passerat sedan pensionssystemet gjordes om med ett fondsystem som skulle ge möjligheten att på marknadens villkor öka sin pension. Idag kan man se vart pensionärernas pengar har tagit vägen. Fondbolagen har ökat sina vinster medan pensionärerna blir allt fattigare år för efter år. Klyftorna mellan pensionärer och löntagare ökar. Pensionerna är för låga i allmänhet och följer inte med i löne- och kostnadsutvecklingen. Själv har jag en pension som är 45% lägre än vad jag fick som lön då jag var ute i arbetslivet. Vad som är bedrövligt illa är att jag varje år tappar i köpkraft då samhällets omkostnader ökar samtidigt som jag själv får allt mindre marginaler att leva på. Ser man till min egen pension blev tillskottet i år 191 kronor. Summan grinar som ett hån mot mig som arbetat sedan jag var femton år. Under alla år har jag bidragit till samhället utveckling tillsammans med många med mig samtiidgt som pensionen i Sverige av idag visar på att otack är moder Sveas lön.

Idag har vi ett pensionssystem som visar lika på hål i strumporna då de är utslitna. Man kan inte lappa och laga som man gör idag. Pensionssystemet måste göras om från grunden. Systemet måste renoveras. Sverige ligger idag längst ned i ligan då det gäller löneutvecklingen i landet. I Norge är pensionen dubbelt så hög som i Sverige. På Island är folkpensionen 19 000 per månad. I Finland baseras pensionen på alla arbetade år som ledde fram till ett nytt system. Danmark fick det gamla systemet flyta in i ett nytt successivt. I Sverige skedde allt mer radikalt. Idag kan man konstatera att detta ledde fram till stora inkomstskillnader med att pensionerna halkar efter. Bättre blev det inte heller av att pensionssystemet gjordes om under en tid då den värsta ekonomiska krisen vältrade in i svensk historia. Ett nytt pensionssystem sågs som avgörande för hur man skulle överleva ekonomiskt men som visade sig varar ett system som födde ojämlikheten för landets pensionärer.

Många pensionärer har det ändå bra. De som kasserat in sitt pensionssparande från 80- och 90-talets börsuppgångar kan konstateras leva i en egen fil av välgång. Mot övriga minde belevade har det nya systemet slagit skoningslöst. Tanken var att arbete skulle löna sig. I stället har tjänstepensioner och privat sparande blivit avgörande liknande ett marknadsgyckel eftersom garanti- och inkomstpensioner är så låga. Politikerna håller sig fast vid systemet genom att justera skatter och höja eller sänka bidrag beroende på om det är en höger eller vänster som styr Sverige. Resultatet är idag en komplicerad härva av bidrag och avdrag. Helheten i ojämlikhetens tecken visar på ett land som genomgår en kamp mellan folken som inte visat sig sedan hedenhöstid då man slogs för att överleva. Ingen svälter i Sverige. Däremot göder och föder sig den nya Adeln sig själva som ofta kan ses som en samling politiker som kastar glåpord på varandra i stället för att göra vad de är valda till oavsett om de är en höger eller vänster som sitter vid maktens tinnar.

Köp boken HÄR