0

Socialdemokraterna måste välja vägen vänsterut.

När Socialdemokraterna väljer en ny partiledare bör personen i fråga inte komma ifrån leden där de framträdande personer som nu styr partiet finns. Socialdemokratin har under lång tid gått till höger. Detta tillsammans med regeringsinnehavet de har med mandat från Centerpartiet som visat på att ska socialdemokratin äga regeringsmakten idag så är det på deras villkor.

Vad som har hänt och fortfarande händer är att partiet tappar i trovärdighet. Dessutom har socialdemokratin en högermajoritet i riksdagen att brottas mot och som gör att regeringsmakten existerar i det tunnaste laget då en högermajoritet kan köra över allt vad socialdemokratin föreslår och vill göra då mandatet att få majoritet för sina förslag är ytterst minimal.

Socialdemokratin behöver idag en partiledare som inte har haft fingrarna i den berömda syltburken som idag har innehållet om sur högerpolitik. Vad partiet behöver är en person som har befunnit sig helt utanför den politik som idag står mer till höger än den aldrig tidigare gjort hos socialdemokratin. Ute i de socialdemokratiska leden finns det ofta och mycket kompetenta personer som kan politik och som väljer att gå vänsterut för att få rättning i de socialdemokratiska leden. Att välja en ny partiledare ifrån de etablerade politikerna är att välja samma inriktning som varit och som kommer att bli permanent om inte någon kommer in och säger stopp med hela handen.

Partiet av idag har tappat sin själ. Partiet av idag säljer ut sig själva. Allt syns tydligt i väljarleden där Socaldemokraterna tappar alltmer i stöd till förmån för Sverigedemokraterna tillsammans med övriga högerpartier som även de valt att sitta vid makten tillsamman med fascister och antisemiter. Främst i kommunpolitiken har Socaldemokraterna valt att sitta vid maktens stolar med högerpartier som med sina ideologiska fundament präglar politiken där avknoppning sker tillsammans med socialdemokrater som därmed väljer att dagtinga med sitt samvete. Mera rätt har Socialdemokraterna blivit ett parti som sitter i andra vagnen efter moderaterna där de inte har en aning om var resan kommer att sluta.

Socialdemokratin måste välja vägen tillbaka till sina rötter. Om inte detta händer kommer partiet att bli ett parti som aldrig mer kommer att dominera landets politik som de gjort sedan de bildades. Partiet behöver en partiledare som väljer att resan går vänsterut i politikens värld där de under resan minimerar högerpolitiken.


0

Mitt första fartyg…

Utdrag ur romanen TVIVLAREN:

Han skulle sätta sig ned nere i kölen långt inne i far tygskroppen. Ovanför sig såg han ljuset som silade ned ifrån manluckan upp till däcket. Mörkret runt om honom kändes kvävande, oljestanken stack i näsan. Dagsljuset som sökte sig ned till honom tävlade mot ljuset från sladdlampan som han höll i handen. Han och den äldre sjömannen såg dåligt vad dom höll på med. Det här var verkligheten. Han skulle ösa upp rostavlagringar från oljetankerns stålväggar, och oljerester ifrån Svarta havet.

Han befann sig ombord på motortankern Solny med hemmahamn Mariehamn på Åland. Långt nere på botten i tankerns mage skulle han städa upp all skit, som sedan skulle lämpas överbord medan fartyget plöjde sig fram igenom Östersjön. Skitig långt upp över öronen jobbade han på, för att allt skulle vara rent när fartyget om fjorton dygn skulle förtöja i Svarta havet, för att åter fyllas till brädden med det sovjetiska rinnande svarta guldet, som hon sedan skulle frakta upp till Finland. Han försökte hålla balansen i fartygets rullande. Plötsligt halkade han till. Armarna famlade ut i luften, och han ramlade ned i skvalpet mot fartygets köl. Det hårda stålet i spant och balkar rev upp ett sår på det ena benet på honom, och han blev våt av oljespillet han låg i.

Först blev han förbannad. Blandningen av saltvatten och olja som rann in i stövlarna och trängde genom kläderna gjorde honom ilsk. Han tänkte skrika till och fråga sig själv, vad i helvete han gjorde där. Något sade honom ändå, där han låg och kände skitvattnet skölja över sig, att han själv hade valt att åka båt. Han insåg plötsligt att det var bara några milimeter fartygsskrov som skilde honom från Östersjöns hav under honom. Det susade och ekade runt omkring honom, ifrån plåt och balkar som höll ihop fartyget. Det lät som om han låg i en burk. Ett mörkt skal omkring honom, som sakta men säkert höll på att strypa honom med ljudfull lusta. Snabbt fann han sig, när han insåg att matrosen bredvid honom stod och skrek i örat på honom. I det dåliga ljuset såg han in ett skitigt ansikte med vita ögonglober.

Hördu du. Nu får du väl för fan ta i här å int stå å drömma! Hör du va jag säjer? uppfattade han och såg hur läpparna på mannen rörde sig.

Jävlar! Kom nu för helvite åpp här! Ta i min hand, hörde han matrosen, och såg händerna som sträcktes mot honom.Hur fan gick de? Du har väl int brutit benet?

Nää. De e int farligt. Jag har lite ont, de blöder lite bara, svarade han och försökte resa på sig. Han pekade med handen mot benet där byxbenet var uppfläkt. Det gällde för honom att hålla masken och inte visa sig vek. Som sjöman var han inte vem som helst. Ombord skulle man tåla en del, hade han läst. Snabbt beslöt han sig för att framhålla sin tuffa sida.

Nää. Så farligt är de int. Fast jag e ju våt, förklara- de första resans gosse, den sjuttonårige Thomas. Han erkände för sig själv att om han hade fått välja, skulle han inte vara just där just då.

Jaha. Nu får du för fan klättra åpp å få torra kläder på dig. Vi får väl si om såret då du kommer åpp. Int kan du stå här å bli sjuk. Kom igen nu å ta i här, sa matrosen, grabbade tag i Thomas´ händer, och drog upp honom ur det oljeblandade vattnet. På något darriga knän stod han åter upp på det oljiga underlaget. Han började ta sig mot lejdaren som ledde upp mot ljuset.

M/t Solny hade sjön från sidan, och rullade som en anka. Allt levande ombord for från sida till sida. Thomas hade inte haft en aning om, att ett så stort far- tyg kunde rulla på det sättet. Vägen upp till däcket på den slippriga och hala lodräta lejdaren var ett vågspel i takt med fartygets rörelser. Det gällde att ta ett ordentligt tag för att inte tappa taget runt stegpinnarna, som förde honom allt närmare ljuset från luckan till däcket. Om han hade tappat taget skulle han snart nog ha bankat på apostel Pers port, som han hade fått höra mycket om på barnhemmet, där han hade växt upp. Döden låg tio meter nedanför honom, om han tappade taget. Våt och täckt av den ryska oljans avlagringar på kroppen, stod han till sist uppe på däcket, och såg hur hela fartyget krängde och vräkte sig fram i Östersjöns gröna vatten.

Thomas ögon kisade mot ljuset efter tiden nere i det mörka tankhålet. Motorljudet ifrån tankerns maskiner kom stötvis ifrån skorstenen. Ljudet blandades som en sång i en salig kör, som ökade och minskade i styrka allt efter som vinden for runt fartyget. Han huttrade i sensommarens något kyliga väder. Ett tunt regn föll i vinden. En av matroserna uppe på däcket körde en luftvinsch, som hissade upp resterna av oljan, tillsammans med rosten och det skitiga vattnet, som for i en träränna över tankerns utsida ut i Östersjön. Sjömännen som stod uppe på däck och tog emot honom, röjde inte med en min vad dom tänkte. Däremot visste han ganska så väl själv att han var första resans gosse. Säkert skulle han lära sig mer med tiden, om hur sjömanslivet var. Attityden mot honom var, att en gröngöling skulle hållas kort, och veta sin plats.

Han stod på däck och väntade på vad han skulle göra. Han hade redan bestämt sig för vad han skulle säga, om någon började tycka något om hans sätt att balansera nere i tanken. Allt hade sin tid. Han hade beslutat för sig själv att inte bli hunsad av någon. Han var en barnhemsunge. Ett år hade gått sedan han lämnade hemmet. Där hade han blivit hunsad hela sin barndom. Han var van. Han var präglad.

Den första arbetsdagen ombord hade han fått försmak av hur det skulle vara. Många utlägg och inlägg om hur ett fartyg fungerade skulle han få sig till livs. Han hade redan under sitt första dygn ombord fått veta om vett och etikett som var viktig vid arbetets utförande. M/t Solny skulle förhalas med sin egen båtlängd längre fram i tankhamnen. Snabbt skulle Thomas upp till bevis. Fartyget skulle dras med tross och vinsch till ny plats. Han hade hamnat på backen, som han hade fått veta var fören på fartyget. Där stod han med tuggummi i käften. Han älskade tuggummi. Han ville visa vad han gick för. Han var en att räkna med i mängden. Eftertryckligt spottade han i däck för att markera en tuff attityd. Med tung, våt manillatross i näven hade han slitit och dragit så han blev helt slut. Fartygets förste styrman, med kort rock och tre streck på axeln, hade stått och studerat honom. Gossens slit hade han inget att anmärka på. Däremot fick Thomas omgående veta, att ombord på den åländske redaren Algot Johanssons tankfartyg tuggade man färdigt vid matbordet. Att stå och idissla som en ko på däck var inte att tänka på ute på havet, påpekade styrmannen spydigt. Först tänkte Thomas inleda en dispyt med styrmannen, men han valde att titta ned i däck och svälja förtreten. Han var inte mycket värd ensam mot befälet. De övriga sjömännen var neutrala. Hans självförtroende började svikta. För det mesta gick han in i dispyter, där han till slut höjde rösten och hävde sig fram på tårna för att visa att han visste ganska så klart vad allt handlade om.

Många gånger hade han hört att han hade svårt för att hålla käften. Han hade tänkt att han måste lära sig lyssna. En dispyt med styrmannen som kommenterade hans tuggande var nära förestående, när han kom på att det säkert inte var så lyckat att börja käfta med en man som var van att bestämma. Thomas hade fått sig till livs, att ombord på en båt gjorde man det man blev tillsagd att göra. En order var en order. Därmed höll han käft. Säkerligen skulle det komma en tid då han kunde hävda sin rätt. Bättre fly än illa fäkta, var det nog bäst att hålla sig till. Ordspråket hade han läst i en bok. Några gånger hade han citerat det högt och tydligt, för att visa att han nog var en gosse som visste, men som även kunde hålla käft om det behövdes. Han hade tittat på styrmannen, blicken stannade vid galonerna han hade på axeln. Något provocerande behöll han tuggummit kvar i käften. Det blev en halv seger för honom. Han tuggade med en något lägre och lugnare takt, för att inte vara allt för provocerande. Men om gåbbjäveln ville att han skulle spotta ut alltihop, då jävlar skulle han få bända upp käften, tänkte Thomas, vände ryggen mot styrmannen och jobbade vidare. Han var ombord på fartyget, och han kom inte därifrån. Här var det bara att finna sig… fortsättning…

Köp e:boken på Adlibris

Köp e:boken på Bokus

OBS Några ex finns kvar som bok.

maila mig för ev. köp : krister.lumme@telia.com

0

Ynklig insändare om fackligt arbete på åttiotalet…

Under många år var jag fackligt aktiv. Vill nogsamt påpeka att det fackliga arbetet ledde mig in på en väg som jag har haft nytta av stora delar av mitt liv. Det fackliga engagemanget ledde även mig in till den politiska bänken. Hittade en insändare jag gav ett svar på för många år sedan.

Ser man till hur det är idag så är trenden den att arbetaren röstar på Sverigedemokraterna. Hur man är funtad då man gör detta kan jag inte begripa. Sverigedemokraterna är partiet som står längst ut till höger. Deras politik utgår i att försämra för arbetaren medan de står på kapitalets sida. Hur man ge sin röst till ett parti som i grunden är emot allt fackligt arbete kan jag inte förstå. Kollektivavtalen som är basen i en stabil arbetsmarknad där fördelning av vad som produceras fördelas till fördel för arbetaren vill man ha bort. Kollektiva avtalen är en styggelse för brunhögern. Arbetaren ska stå med mössan i hand och ta emot vad som erbjuds. Frågan är om man idag har samma syn på att vara organiserad som mannen här skrev i en insändare på åttiotalet där jag gav svar på tal…

Läs själva:

Mitt svar:

0

Värmeverket i Strängnäs ska inte säljas !

Bra debattinlägg här i Eskilstuna Kuriren om värmerörelsens försäljning i Strängnäs. Debattören lägger ut en sanning som borde gå hem hos de flesta politiker i kommunen. Att vi som socialdemokrater skulle vara med och besluta om en försäljning är som om vi skulle sälja smöret innan vi mjölkat kon. Allt visar på hur den moderata ideologin lyser igenom argumenten om att sälja för att börja bygga för idrott och rekreation. Argumenten från kommunstyrelsens moderate ledare visar på i grunden att allt kommunalt eller vad de månde vara som är under offentlig ägar hatt ska säljas för att sedan generera vinster till det privata ägandet.

 Att sälja värmeverket är att dra undan möjligheten för medborgarna att i framtiden erhålla miljövänlig energi in till de egna hemmen. Skulle en försäljning ske sätts priset för värme av vinstdrivande företag samtidigt som miljötänkandet kommer i andra hand framför vinstbegäret. Att någon skulle köpa värmeverket för att gynna miljön är en skröna lika som kommunstyrelsens ordförande Högfeldts argument om att gynna idrotten i kommunen. Mera rätt skiner den Moderata ideologin som solen gör vid vackert väder när Högfeldt vädrar argumenten. Sanningen är värre. När molnen tätnar får medborgarna i kommunen betala då vinstbegäret ställs i första rummet.

Värmeverket ska inte säljas. Detta är min fasta vetskap som socialdemokratisk politiker. Min ideologi finns tillgänglig för de mindre bemedlade i samhället. Om den Moderata ledningen väljer att driva en försäljning till sista raden måste vi socialdemokrater fundera på att eventuellt ta ställning för att lämna samarbetet vi har idag och som jag vill påstå har och fungerar utmärkt bra. Vad som är och har varit är att Strängnäs kommun under lång tid varit en borgerlig kommun. Borgerligheten har styrt kommunen till stora delar under många mandatperioder där Socialdemokraterna valt att gå in i ett samarbete och därigenom förhindra utförsäljning av kommunen. Samarbetet med Moderaterna har varit och är ett bra samarbete på många sätt där kommunen har gått igenom en ekonomisk kris som alla kommuner gjort i landet. Klokt har vi funnits med och styrt kommunen. Analytiskt borde detta fortsätta för medborgarnas bästa.

Avyttringen av värmerörelsen är ännu i sin linda. En utredning pågår om en ev. försäljning. Utredningen är ännu inte klar. Förhoppningsvis visar utredningen att någon vinst för kommunen finns inte att hämta då värmeverket ännu inte har generat de vinster de ska göra på sikt. Ännu är investeringarna i värmeverket kvar innan värmeverket ger kronor och ören tillbaka till medborgaren. Fram till idag har innevånaren erhållit obetalbara miljövinster som på sikt kommer att vara den största vinsten för befolkningen. En försäljning av värmeverket är en förlust. Om en försäljning sker vilket kallas avknoppning av kommunen måste vi Socialdemokraterna omedelbart lägga vårt veto och därmed lämna samarbetet vi har med Moderaterna. Detta för att markera att vår ideologi utgår att verka för innevånarnas bästa. Inte att vinstdrivande företag genererar vinster på deras bekostnad.