Privatiseringen i borgerliga styrda kommunerna i Sverige rasar vidare. Även socialdemokratiska politiker privatiserar och säljer ut kommunala tillgångar. Allt tillsammans i allianser som arbetare och skattebetalare ute i landets kommuner har slitit ihop. I Stockholm rasar detta som värst.

Ingen av politikerna skyr några medel när man motiverar varför man väljer att sälja ut kommunalt ägande för kommunens bästa. I nonchalans och med stor iver säger man sig ha hittat modellen för att undvika dåliga finanser. Man reser sig i bänken och säger sig ha hittat den ultimata privata lösningen. Halleluja, och vips så är allt ställt till det bättre. Även socialdemokrater verifierar samma tanke på att tänka privatisering fullt ut.

Sanningen är något helt annat då det gäller privatiseringsiverns följder. Sanningen ligger i att det är de anställda som skall förvalta och driva privat entreprenörskap samtidigt som de får försämrade villkor både då det gäller löner och arbetsmiljö. Sanningen är att vad de privata entreprenörerna serverar är sämre kvalité med vinstbehovet främst.

Billigt och bra är det att ta över i privat regi utan att behöva riskera finansiering av eget kapital. Man behöver inte planera eller göra några investeringar i byggnader eller vad de tar över. Bekvämt och fint kan man promenera in och styra om verksamheten så att man i slutänden kan ta hem vinster i bolaget. Här är det omvända värden som gäller. Här är det serverat av politikerna att ta för sig.

Exemplet om hur det går till när entreprenörer tar över offentlig verksamhet är även hur media med braskande rubriker presenterar nyheter om hur privatiseringar rullar in i kommunala hus och verksamheter. Minnet om hur privatiseringen av pendeltågstrafiken i Stockholm genomfördes är ett av exemplen trotts att många år har rullat undan. Då detta genomfördes visade privatiseringen sitt rätta ansikte. Entreprenaden till privat verksamhet var en verksamhet som fungerar klanderfritt innan privatiseringen. Det första det privata företaget planerade var att man konsekvent gick hela vägen för att försämra arbetsvillkoren för de anställda. Allt malde man ned i alla led för få verksamheten att fungera så billigt som möjligt. Konsekvent drev man sin tes om att vinst skulle genereras i företaget. Lika konsekvent skulle man tvinga de anställda till det sämre. Resultatet i pendeltrafiken blev strejker tillsammans med missnöje och sämre arbetsmiljö. Allt som skulle bli bättre och billigare blev ett kaos då detta begav sig.

Hemska tanke om de anställda inom vården i kommunal verksamhet skulle göra samma. Svaret om varför allt blev som det blev visades inte i TV. Inte heller i media fick man läsa om bedrövligheten mer än att tågen stod stilla. Det var de som skulle köra tågen som vägrade att köra. Det var deras fel att tågen inte gick. Det riktiga konceptet i privatiseringsvågen kom aldrig fram. Den bärande idén var klar. Ingen letade efter den egentliga orsaken. Man skulle driva billigare trafik på bekostnad av de anställda. Vad som hände var att biljettpriset steg då trafiken skulle genera vinster. Det var här kalkylen låg. Det var här de anställda vägrade fortsätta att vara med på privatiseringståget. De anställda steg av därför att de inte accepterade försämringarna som infördes för dem.

I Strängnäs kommun finns även här tendenser som visar sig i vårt avlånga land inne i den privatiseringsvåg som pågår i både kommuner och regioner. Här finns ingredienser klara när det gäller privata alternativ i vården. Det borgerliga systemskiftet med Alliansen i riksdagen påbörjade för över tio år sedan privatiseringsivern som idag eskalerar ute i borgerligt styrda kommuner och regioner lika som det även är i socialdemokratiska kommuner där de håller i klubban tillsammans med borgerliga alliansbröder.

Ingen skäms för att ta ut skatter som i slutänden skall bredda vägen för privata intressen som därmed får med ett klubbslag driva vården för gamla med vinstintresset främst. Minnet om hur det var i Mariefred då ett nytt vårdhem byggdes har jag i gott minne om vad som hände då. En ny entreprenör skulle vårda de gamla. Försämringar i kollektivavtal och arbetsmiljö kom som på räls lika som i kollektivtrafiken i Stockholm. Vården i Mariefred skulle enligt borgerligheten bli billigare för skattebetalaren. Vad som hände var att personalen gick på knäna med sjukskrivningar och ännu mindre personal som följd. Alla som blev kvar fick slita för att ta hand om de gamla. Vanvård var på väg att etablerar sig. Det privata vårdbolaget insåg vad som höll på att hända. Man begärde då mer pengar av kommunen som insåg vid en förhandling att i kommunal regi kunde man hantera vården billigare. Den privata entreprenören blev därmed av med kontraktet vilket sedan visade sig att var det bästa för kommunen. Efter vetskapen om hur det blev i Mariefred har man läst sig att det bästa är offentlig vård. Dålig vård och besparingar finns visserligen även inom den offentliga vården. Skillnaden är att hos den privata vården kalkylerar man med vinster som går in i privata fickor. I offentlig verksamhet kan socialnämnden i ett tidigt skede gripa in. I den privata vården kommer man i regel in för sent. Personalen där har svårare att ge uttryck för förtagets agerande där det redan i anbudet sagts att så här vi ska ha det. Så här mycket ska det få kosta. Punkt slut.

Privatiseringen av offentlig verksamhet med vård och omsorg i högsätet är i förlängningen ett hån mot alla skattebetalare där kapitlet som skulle gå till vården hamnar i privata fickor där ingen har insyn i hur pengarna förvaltas.

Därför. Vi ska ha en vård som drivs offentligt och där medborgarna har full insyn i vad som sker. Samtidigt ska de anställda ha kvar förmåner de privata vill försämra genom sitt vinstintresse. Detta måste vi socialdemokrater slå vakt om. Socialdemokratiska politiker som säger något annat bör omedelbart ompröva sin ideologi eller fråga sig själva om det är politiken som de för är för dem själva eller för dem som valt dem att förvalta deras ideologi om allas lika värde.

Vår ideologi ska värna om det vi har tillsammans. Inte sälja ut oss som vi gör då vi säljer ut offentliga verksamheten. Detta är ett borgerligt tänkande. Vi måste protestera mot den billiga tesen att privata alternativ ska frälsa oss från alla problem. Detta är en felaktig föreställning. Privat vård. Javisst. Men i så fall. Låt entreprenören bygga och starta sitt företag med egna pengar. Idag rider man in i offentlig verksamhet som en ädel riddare och ut som en papperstiger.

Krister Lumme

Socialdemokrat i Mariefred.

Tiggeriets framsida och baksida är åter ute i media. Igår kväll blev det åter en debatt på Tv tillsammans med samma nivå som det alltid tidigare har varit och även visat sig då olika synsätt debatterats då det gäller tiggeriet och med fattigdom främst, och då i synnerhet om dem som kommit hit från Rumänien för att tigga.

Jag har i många inlägg här både i min blogg och på hemsidan sagt vad jag anser om hur tiggeriet ska debatteras och hanteras då det gäller min syn som socialdemokrat och politiker. Jag anser inte att vare sig Eskilstuna eller Katrineholm där socialdemokratin är i majoritetsställning hanterar tiggeriet på ett värdigt och riktigt sätt. Jag kan hålla med om att tiggeriet och att människor inte ska behöva sitta och be om allmosor utanför våra butiker. Detta hör inte till vårt samhälles sätt att leva och existera i. Att behöva tigga för sin överlevnad är en värld vi lever i som den är och som den alltid har varit och som visar på ojämlikheten hos oss människor där den starke alltid överlever och kommer så även i framtiden överleva därför att människan är som hon är och förmodligen alltid kommer att vara. Att man som i Eskilstuna och Katrineholm ger sig in på att förbjuda tiggeriet som innefattar den fattigdom som finns hos de människor som sitter med en mugg framför sig i entréerna till våra butiker och affärscentra är inte värdigt. Allt då det gäller politik och då i synnerhet socialdemokratisk politik.

Ser man till hur främlingsfientligheten speglar sig i vårt samhälle där partiet Sverigedemokraterna agerar främst och som vi socialdemokrater kritiserar för deras antisemitiska läggning kan jag ganska så tydligt genomskåda samma fenomen hos de som anser det vara rätt och riktigt att förbjuda fattiga att människor tigga. Förklaringarna i både Tv och media ger vid handen att partiföreträdarna då de förklara tiggeriets baksida gör detta tillsammans med populistiska förtecken och retorik. Förklaringarna och bortförklaringarna genomskådas då de i den ena meningen säger sig vara för solidaritet och jämlikhet men som de i den andra meningen bortförklarar med att man inte ska komma till Sverige och tigga. Då begraver man solidariteten. Ska man man tigga ska man göra det där man kommer ifrån. Vi ska inte ta hand om andra länders tiggare. Därmed gör politiken det enkelt för sig och förbjuder tiggeriet samtidigt som politikerna själva kanske ökar egen populism från väljarna som i botten är rasister men som man vill ha ett kryss av i valet då väljaren ska välja vem och vilka som står på deras sida in i främlingsfientlighetens skugga.

Populismen ses mellan raderna om och hur man svänger sig i debatten för att få samma sympati från väljaren som Sverigedemokraterna får då de hävdar sitt fascistiska synsätt. Allt med en retorik för populismens vinning i debatten. Mera rätt. Skapar man inte trovärdighet då är och förblir man en förlorare i långa loppet. Idag börjar allt synas ännu mer klart. Bortförklaringarna håller inte lika lite som de klarar av trovärdigheten. Populism är en styggelse som ligger i människan sätt att vara då man alltid är sig själv närmast. Ska man stå för den politik man säger sig föra ska man göra detta fullt ut. Inte enbart i ljuset av populismens ansikte.