Nyårsdagens morgon gick jag in och kollade pensionsmyndighetens sida på Webben. Detta för att ta reda på vad min pension kommer att bli under kommande år. Några större förväntningar hade jag inte då jag klickade in mig på sidan inför vad jag skulle få vetskap om. Under min tid som pensionär har jag sett och hört hur pensionsreformen och modellen krackelerat betänkligt under åren den har fungerat med både fonder och avgifter som pensionsbolagen gjort sig rika på. Funderade samtidigt som jag hoppades på att kanske skulle jag få min pension höjd så den täcker kostnadsökningar som alltid kommer oavsett. Hoppet då jag klickade mig in till Pensionsmyndigheten fanns om att säkerligen skulle de hålla sina ord om att en höjning skulle det bli.
När jag såg summan som presenterades om eventuell höjning studsade jag till en kort stund. Då jag såg summan som aviserats tyckte jag den var hyfsat bra. När jag sedan räknade ut skatten på det hela kom jag snabbt ned på jorden. Verkligheten grinade mig i ansiktet. Vad som erbjöds mig med utlovade skattesänkningar och höjning blev summan av de hela ett sammanlagt tillskott med 191 kr. Tanken om att otack är världens lön grinade mig i ansiktet. När jag sedan räknat ut nästa års aviserade levnadshöjningar kunde jag konstatera att politikens utlovade höjningar av pensionen blev summan den att jag förlorat runt 500 kr enbart på ökade kostnader för mitt boende tillsammans med den generella kostnaden av levnaden i samhället.
I Corona pandemins spår kommer kapitalet att under det nya året säkerligen söka kompensation för vad de förlorat och som medborgaren får betala. Under året kommer säkerligen det att bli ännu sämre för de som inte har medan de som har kommer att se till att de får. Den som tror på bättre tider lär få vänta. Tydligheten är redan aviserad i form av min höjning av pensionen med 191 kronor. . Under året 2021 kommer utrymmet att att vara ännu mindre samtidigt som välfärden för den medellöse medborgaren kommer att krackelera ännu mer.
Den första dagen på det nya året som i skrivande stund är några timmar gammal ger detta ett sken av att politikerna i Sverige säger allt mer vad de ska göra samtidigt som inget händer. Sammanlagt kommer de att presentera allt mindre verkstad i att kompensera dem som har små marginaler i att klara sig i samhället. De som måste tigga sig stöd för att överleva ökar i landet. Välfärdspolitiken har blivit en önskedröm för många då inget händer samtidigt som klyftorna ökar mer och mer. I vetskapen om att min pension blev en höjning av 191 kronor kan jag konstatera att politikerna själva erhållit en ökning med 4000 kronor när det gäller riksdagsarvodet. Allt symboliserar och visar på hur illa det står till i landet Sverige när de som säger inte håller vad de lovar samtidigt ökar sin soliditet själva.
Vart tog löftet om att pensionärerna skulle få det bättre kan jag undra? Själv lever jag inte ännu på marginalen. Frågan är hur länge innan jag får dra åt svångremmen ännu mer. Dem jag tänker på är alla som dagligen måste tigga till sig stöd och hjälp. Politikernas ord om att de skulle få det bättre är en utopi de får leva med. Sverige hamnar allt längre ned på välfärdslistan. Den som lever får se. Sammanfattning får vi göra som vanligt vid samma tid nästa år. För politikerna stundar en valrörelse. Lovandets tid är snart inne mer än förut.
God fortsättning. Må det som sker, göra det förvisso eller sannerligen. Kort och gott… Amen!
Kommentarer