En notis som kunde ha blivit en dödsruna…

Här en händelse om vad som inträffade för sjuttioett år sedan. Vid fyra års ålder kunde mitt liv tagit slut. Notisen här från Ålandstidningen är något felaktig då den säger att jag hade sällskap med andra barn. Detta stämmer inte då jag knallade ned till hamnen helt ensam.

Jag såg båtarna från backen på Skillnadsgatan där vi bodde om och hur de ångade förbi framför mina ögon. Vid fyra års ålder tog nyfikenheten över så jag knallade ned till hamnen. Då min moder hade annat för sig glömde hon bort mig . När jag på mina fyraåriga ben kom till hamnen klättrade jag ned i en av båtarna som låg där. Jag lekte med en åra som jag sköt ut båten med från bryggan. Där blev jag hängande mellan bryggan och båten så jag till slut hamnade i vattnet. Uppdragen från sjön blev jag av en lots som fick tag i mig i vattnet med en båtshake så jag flög upp på bryggan där jag sedan efter att kämpat i vattnet låg på bryggan och kippade efter luft som en fångad fisk.

Jag minns hur jag hade kämpat för livet att inte sjunka till botten tillsammans med en vattenfylld overall som hela tiden drog mig allt mer ned under ytan. När lotsen sedan levererade mig till hemmet på Skilnadsgatan mötte vi min moder rufsig i håret där hon stod i en morgonrock frågande, undrande var jag hade varit. Blöt och nedkyld i overallen som det droppade vatten från såg jag hur en man stod bakom ett draperi i sovrummet med en pipa i handen där han sedan rymde ut på gården från fönstret för att inte hamna i skottgluggen då lotsen ifrågasatte moderns sätt att ta hand om sitt barn. Hon hade valt att idkat kärlek med mannen som tydligt hade varit så intensiv att hon glömde bort att jag fanns utanför sovrummets väggar.

Läs boken Guds Lilla Barnaskara. Där finns en hel att läsa om händelsen samt även avskedet från hemmet på Skillnadsgatan där min moder lämnade mig vid fem års ålder så jag sedan hamnade på barnhemmet tillsamman med Guds Lilla Barnaskara. Boken finns idag att läsa på Adlibris och Bokus som e:bok.

Sjuttiofem år blir jag om några dagar. Mitt liv kunde ha slutat efter artikeln i media här. Nu blev det en mindre notis om händelsen. Hade inte lotsen varit där och underhållit sin båt i hamnen hade en dödsannons i Ålandstidningen lämnat ett meddelande tillsammans med säkerligen en större artikel om att en fyraåring hade drunknat i hamnen…

Livslevande sjuttiofemåring…

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.