När det gäller den sociala barn och ungdomsvården i Sverige vet de flesta som hängt med att den svenska staten tillsammans med många övriga länder idkade misshandel av barn samtidigt som de kränkte barn de skulle vårda. Jag själv är en av dem. Jag misshandlades och vårdades på ett sk barnhem på Åland som utvecklades till en anstalt där jag sedan vanvårdades och blev nedtrampad utan mänskligt värde tillsammans med det finländska samhällets goda minne.
Under många år ältade utanförskapet jag hamnat i. Min utveckling som individ var bitvis ett trauma jag till sist klarade av då jag själv tog mig i kragen samtidigt som jag även tog ansvar barn jag satte till världen. Efter att jag fyllt femtio år satte jag mig i skrubb och skrev av mig skiten som jag även kallade allt jag upplevt som barn. Året 2004 skrev jag min första bok om Guds lilla barnaskara samtidigt som jag även engagerade mig i att berätta om vanvården av barn både i Finland och på Åland men mest i Sverige där jag och några till fick upp detta till allmänt beskådande. Allt resulterade i att den svenska regeringen tillsatte en utredning vilket resulterade i att alla som drabbats skulle erhålla en symbolisk ersättning för den misshandeln de fått utstå.
En utredning tillsattes. En ersättningsnämnd skulle se till att alla skulle få del av ersättningen som bestod i en hel miljard som den dåvarande borgerliga regeringen Reinfeldt ansåg skulle ersätta dem som misshandlats.
Vad som hände var följande. Hälften av de som skulle få ersättning blev utan. Motiveringen var att de inte blev tillräckligt misshandlade. Så resonerade ersättningsnämnden. Hur de kunde enväldigt räknade ut vem och vilka som skulle få ersättning är både skamligt och kränkande. Därmed skickade de tillbaka till statsbudgeten över en halv miljard kronor samtidigt som de åter kränkte och pissade på dem de skulle ersätta. Deras sätt att motivera att de inte blev tillräcklig misshandlade så över hälften av de ersättningsberättigade blev utan ersättning är både skamligt och nedvärderande. Alla vet idag att en örfil man delar ut till ett barn är i lagens bokstav misshandel. Motiveringen i att de ansåg att de barn som blev omhändertagna inte ens fick en örfil visar på ett gammaldags cyniskt sätt att tänka att sådan var tiden. Då kunde man misshandla barn utan att se misshandeln som även bär en psykisk prägel viket de rent ut sagt sket i som vi vanliga människor uttrycker oss då vi anser något är åt helvetet.
Jag är mycket glad idag att man i Göteborg har fortsatt visa på den ovärdighet främst kommunerna administrerade då det gäller vanvården av barn. Jag är glad att de fortsätter den kamp jag själv arbetade och drog igång år 2004 där jag var en av dem som mest drev frågan om vanvården. Idag kan jag se hur kommunerna återgår till samma vanvård av barn tillsammans i en modernare variant där barn även idag blir inlåsta och kränkta på de hem kommunerna ansvarar för vilket de även hade ansvar för då det gäller den gånga vanvården.
Tydligt kan man åter idag se att då ingen visat med hela handen att vanvård av barn inte ska löna sig med att man blir av med dem då man samlar dem inom institutionsvården som man gjorde då vanvården begav sig. Beteendet av idag visar på att när man inte ansåg sig behöva ge ersättning till dem man ansåg inte blev misshandlade tillräckligt visar man på att man är tillbaka till samma tid då man slog och misshandlade barn mer öppet än idag. Beteendet visar även på att ger man inte alla dem som kommunerna vanvårdat och misshandlat den ersättning de är berättigade till kommer detta att fortsätta. Kommunerna måste få fingervisningen om att vanvårdar man barn ska detta kosta samhället lika som enskilda individer får betala då de blir dömda för misshandel av barn de ska vårda. Enskilda politiker som sitter i socialnämnderna borde ställas till ansvar om de låter detta ske. Vad som händer idag är att de aldrig blir ifrågasatta då de alltid ställer ansvaret till tjänstemännen samtidigt som de själva bestämt vad tjänstemännen ska göra.
Vad allt handlar om är att det är politiken som gömmer sig då något de beslutat om själva kommer upp ljuset. Bästa ordningen borde vara att de själva fick betala för misshandeln de administrerat med beslut som därmed inte alltid följer de lagar vi har i landet. Skulle detta genomföras kommer mycket att bli vunnet.
Idag i Sverige exploderar dubbelmoralen hos socialnämnderna ute i kommunerna tillsammans med hyckleriet. Dags att bötfälla kommunerna och att de ska betala för vad de bevisligen har utfört i gången tid.
Mer om hur man ute i kommunerna har jag skrivit om då det även gäller biblioteken. Folkbiblioteken av idag visar ett löjes skimmer då det gäller kulturen som borde visa på vår historia. Där ger man sig vinn om att tysta mitt skrivande. Romanerna jag skrivit om min egen vanvård och vägen ut i livet efter det att man på Åland stal min barndom är inget man ute i kommunernas bibliotek behöver visa upp i sina hyllor.
Frågan är om detta är medvetet? Frågan kommer att ställas lika som den gör då det gäller att de kommer att bli stämda för den vanvården de utförde på barn men som de inte vill att någon ska berätta om…
Läs här under. Kommunerna stäms för vanvård av barn:
Kommentarer