OLLE inlagd på dårhuset…

Olles dagar på Grelsby började närma sig ett halvt år. Bad och insulinsprutor och andra sprutor avlöste honom i jakten på att sjukhuset tillsammans med Ymers vårdare team skulle göra honom frisk. Målet var att få honom utskriven. Vad som hände Olle var att han blev ännu mer innesluten sig själv. Orken och lusten att leva togs mer och mer ifrån honom. Den dagliga lunken på sjukhuset var att hålla lugnet i salar och i övriga rum. Doktor Ymer såg till att lugnet bibehölls. Han organiserande de intagnas arbete. Sysselsättning hade flera syften. Det grundläggande var att avleda dem från dårskapen. Fasta rutiner med innehåll om fostran och ordning var det dagliga mantrat. Doktor Ymer införde systemet från Sverige.

På andra sidan Ålands hav var sinnessjukhusen i stort sett självförsörjande. Skaror av billig arbetskraft producerade råvarorna till kosthållningen. Mentalpatienterna fick även laga maten själva. I verkstäder som uppfördes på sjukhusen tillverkades patient och personalkläder. Sänglinnen tillsammans med möbler och andra bruksföremål blev en terapi som gjorde dagen. Arbetet var ett nav som livet kretsade runt. Olle städade delar av sjukhuset. Ofta var han i tvätteriet. Inom sig levde han utanför sjukhuset inne i själen. Ännu hade han inte givit upp om att få komma därifrån. Ständiga uppmaningar tillsammans med psykiska uppbrott utlöstes hos honom då han aldrig fick svar på frågor han ställde. Pillerätandet och bedövande av själsinstängdheten hos honom gjorde att han mer och mer blev invänd mot sig själv. Allt vad doktor Ymer docerade och deklamerade om behandling för honom gjorde inte Olle frisk från den psykotiska värld han for ut och in ifrån. Olle blev mer och mer söndervårdad än att han skulle bli frisk. Systematiskt drev han bort ifrån verkligheten inne på sjukhuset drogad och förvirrad i den ensamhet han befann sig inne i tillsammans med sig själv.

  ̶  Olle. Ja du… Nu har du varit här ett halvt år. Hur känner du dig? Frågade Ymer honom en dag då han åter blev inkallad för ett samtal. Oftast var det doktor Ymer som han talade med.

  ̶  Det är åt helvetet, svarade Olle. Alltid då någon ställde en fråga om tillstånd och vad han tyckte så svarade han med att allt var åt helvetet. Några gånger hade han haft utläggningar om helvetet alla syndare förr eller senare hamnade i. Prästerskapets predikningar om att Gud var God ansåg han var den största lögnen som fanns i bibelns berättelse om godhet.

Olle hade blivit inbjuden till att delta i sjukhusgudtjänsterna som en ambulerande präst höll hov inne i sjukhusets kyrka. Inbjudan hade han tackat nej till. En gång hade han gått med då alla hade talat om att han borde bli frälst. Då skulle han få en gloria. Då skulle hela hans jag bli annorlunda sade de som besökte kyrkan regelbundet.

   ̶  Jag hörde att du hade varit på gudstjänsten sade Ymer en dag då han åter skulle sätta fart på dialogen med Olle. Du hade visst sagt åt prästen att han skulle fara åt helvetet. Varför det? Frågade Ymer.

  ̶  Just de. Så sa jag. Jag tror inte på Gud. Lika lite tror jag inte heller på fan och hans mormor. Vem ska man tro på? Undrade Olle samtidigt som han framför sig såg en stege som ledde från Ymers golv upp genom taket. Han hade hört om en stad ovan molnen. Dit kunde man komma om man hittade en stege lång nog så den kom över molnen. Tydligt hade Ymer en sådan. Det var som fan, tänkte Olle samtidigt som han såg upp i taket och hörde hur Ymer fortsatte diskussionen om tillhörigheten.

̶  Jo… Jag har ju hört att du ha skrivit dig ur kyrkan. Vad vi ska prata om Olle är att du borde ju komma ut härifrån. Vad som gör att du får vara kvar här är att du ofta visar aggressivitet och hamnar långt in i psykoser som gör att vi måste behandla dig med hårda nypor.

  ̶  Det är åt helvete, sade Olle. Jag gör ingen något ont här om dom inte provocerar mig. Vi blir kallade för att vara idioter. Visst fan är vi idioter. Hur många jävla idioter finns det utanför dörren här? Jag orkar fan inte se och höra dom som går här och lallar som jag själv gör. Hur länge ska det vara så här? Ska jag sitta här hela livet? Jag har ju för fan inte fyllt trettio. Jag borde vara till sjöss och se till att mina barn får det bra. Som det är idag så vet jag inget om dem vad de gör och hur de har det. Ovissheten gör mig precis som ni gör mig här galen. Visst fan är jag tokig. Men det är fan inte mitt fel, sade Olle samtidigt som han steg upp och började en egen vandring inne i Ymers tilltagna kontors rum.

  ̶  Ja du Olle. Vi får avvakta och se. Ännu kan jag inte skriva ut dig. Vi har några behandlingar vi ska göra med dig först. I morgon får du veta mer. Ta det nu lugn och fint så kommer det nog att bli bra, sade Ymer samtidigt som han såg på hur Olle vandrade runt i rummet. Inom doktorns tankar var det vanmakten som drev honom i läkekonsten att pröva än den ena, än den andra behandlingen. Bristen på synliga resultat skapade hos honom en stark frustration, som i sin tur orsakade försök med nya våldsamma metoder. Åter såg han hur Olle var på väg ini en psykos. Rutinmässigt ringde han på en klocka som ekade ute i korridoren. Snabbt kom två vårdare in i rummet.

  ̶   Då gör vi som vi sagt Olle. Du tar det lugnt nu och så tar vi tag i allt i morgon. Utlägg om vad som skulle hända honom från Ymer hörde han som på avstånd. Diagnosen om nästa steg i att bota honom skulle ske med insikten om att Doktor Ymer med alla medel skulle se till att Olle skulle hamna hos de normala människornas skara. Bara tiden fick verka tillsammans med de metoder den psykiatriska forskningen delgav honom för att bota ångestfyllda och sjuka individer som kom till hans sjukhus skulle han nå en bit till i karriären. Allt för att bota dårarna på Grelsby ut tillbaka till det åländska samhället.

Vad Olle inte visste var att doktor Ymer och hans team på sjukhuset hade infört hur en ny metod mot schizofreni som skulle prövas. Psykiatrins vapen i kampen mot vansinnet var att använda elektricitet. Forskning hade kommit fram till  om att man måste hitta något renare och billigare metod i att använda chockterapi på galna människor.

Hur det gick för Olle kan du läsa vidare då den finns ute i handeln …

Vill du köpa boken kan du föranmäla dig på mail: krister.lumme@telia.com

OBS Skriv din adress och tfn så skickar jag boken eller så kan du köpa och beställa den på närmaste bokhandel.