Foton säger ibland mer än ord då man tänker tillbaka på vad som hände vid den tid fotot togs. Idag i den mediacirkus som etablerat sig på sociala medier dyker det ofta upp foton där jag själv upplevt och har minnen från. Mycket är förknippat med vad som hade hänt och som jag vid den tiden då fotot togs fanns i livet. Här är ett kort som för min del hade blivit helt annorlunda om jag valet jag gjorde då jag hamnade ombord i fartyget Svea Jarl.
Min sjömansbana började året då jag fyllde sexton år. I åländska fartyg seglade jag och tog examen i att bli en s.k. erfaren sjöman. Tre år efter min debut som sjöman kom jag åter till Sverige där jag sedan sökte mig ut i svenska fartyg.
Dagen då jag knallade upp till sjömansförmedlingen i Oxelösund har fastnat ordentligt i mitt minne. Sjömansförmedlaren erbjöd mig ett fartyg jag har särskilda minnen förknippade med.
På sjömansförmedlingen satt jag och funderade om och hur det skulle vara att mönstra på däck ombord i ms Kungsholm. Av sjömansförmedlaren blev jag erbjuden ett fartyg som det ofta och mycket skrevs om i kändisblaskor och i media. Fina folket med pengar på banken reste med fartyget till Amerika. Kungsholm kallades allmänt för Amerikabåten. På bilder i media och foton visades det hur Amerikabåten lade ut från kaj med folkmassor vinkande av fartyget med näsdukar och andra dukar som sedan blev ett stående inslag i dagspress och veckotidningar.
Funderande satt jag på sjömansförmedlingen då jag blev erbjuden att möstra fartyget. Tvekande frågade jag sjömansförmedlaren om inte det fanns något annat fartyg att välja. Jag hade seglat ute i världen under tre år. Vad jag vill göra var att vara mer i hemmavatten. Omgående blev jag erbjuden ett fartyg jag kom ombord på som båtflykting till Sverige. Utkastad från barnhems anstalten kom jag till skeppsbron en sommardag 1961. Fartyget var ss Svea Jarl i den dåvarande finlandstrafiken. Utan tvekan tog jag erbjudandet om att mönstra fartyget. Minnen drog innom mig vid valet jag gjorde. Samtidigt kunde jag även komma tillbaka till hemön som svek mig i barndomen. Jag saknade en familj jag kunde ty mig till. Sjömanskollektivet var min första egentliga familj. På Åland fanns fadern på mentalsjukhuset. Farmodern i ruklet jag kunde hälsa på. Allt kunde jag känna tillhörighet till i kroppen samtidigt som ss Svea Jarl passerade ön två gånger i dygnet.
Nästa dag fanns jag ombord i ett fartyg som på många sätt har påverkat mitt liv. Hade jag mönstrat i Amerikabåten hade allt ganska så säkert blivit annorlunda för mig på livets stig som sakta men säkert idag närmar sig slutet. Hur det blev för mig och vad som hände kan man läsa om i mina böcker. Allt finns nedskrivet om sjömansliv i Romanen om Tvivlaren. En hel del till i Romanen om Mognad. Vill tydligt påstå. Läser du dem lär du nog inte bli besviken…
Kommentarer