När det gäller att vara författare så går man inte hem i stugorna där man bor. Ofta har jag skrivit om att man inte blir profet i sitt eget land. Så är det tydligt då det gäller lokala författare. Besviken har jag varit förut då det gäller att kommunerna själva mer borde marknadsföra egna författare i stället för att bjuda in till kändispartyn så att ljuset sätts på de s.k. kulturella ansiktet där budbärarna är politiker och tjänstemän.
Själv blev jag ordentligt glad då jag av en händelse Googlade på mina böcker för att se vad som hänt med författarskapet efter min debut som författare året 2004. Min berättelse om Guds Lilla Barnaskara som jag gav ut på Åland med en lokal förläggare blev en stor händelse för att den berättade en historia om ett barnhem man visste hade varit ett ställe för missanpassade individer därför att då deras föräldrar lämnade dem så samhället skulle ta hand om dem var det inte likvärdiga andra barn.
Här i Sverige uppmärksammandes inte mitt skrivande som i Finland. Romanen om Guds Lilla Barnaskara blev där nominerad till ett av Finlands största kulturpris. Att bli nominerad visar på att författarskapet betygades så att jag hamnade in bland författarskapets mest erkända författare. En recensent i Finland menade att mitt skrivande motivmässigt kunde jämföras med nobelpristagaren Harry Martinssons Där nässlorna blomma. Bättre än så kan det nog inte bli.
Själv försökte jag i Sverige att berätta för kulturskribenter och litteratur recensenter att här fanns det något man kanske borde skriva om. Jag skrev bl.a. annat till den nu uppmärksammade recensenten på Sveriges television som idag anmärker på att hon inte mer duger till Henne sände jag en bok med signum och allt. Hon bemöda sig inte ens att svara. Boken behöll hon. Vart den tog vägen kan jag undra. Priset då var 350 kr. Idag kan jag betrakta pengarna som förlorade samtidigt som då jag ser kvinna på Tv ser jag en recensent som recenserar böcker utifrån kändisskapets författar lag medan hon högaktningsfullt inte ens bemödar sig för att tacka för att hon erhöll en bok.
Alltså. Idag är jag ett varv till besviken när jag även kan konsterna att mitt lokala engagemang som författare tillhör jag skaran om att när man gör en tillställning av kulturutbudet letar man efter kända ansikten samtidigt som de lokala författarna inte nämns om att de finns. Idag kunde jag konstatera att man inte heller på biblioteket bemödar sig att ta reda på hur det förhåller sig med dagens ljudböcker där alla mina böcker finns med i ljudboksfloran. I mitt lokala bibliotek har man inte brytt sig om att ljudböckerna finns. Inte märkligt att man blir förbannad då man ser hur illa vi lokala författare blir behandlade.
Minns hur jag själv vid en kulturell litteratur fest fick jag vara med på ett hörn. Där fick jag sitta i skymundan för den sk författar eliten som säljer pall vis med böcker. Priset som var satt i engagemanget var att de som sålde mest skulle synas mest. Därmed hade man hittat den rätte författaren. Något annat kunde jag inte se. Själv deltar jag inte mer i jippon som utgår för kändisskapets marknadsföring där de mindre uppmärksammade får stå i ett hörn och finnas till så de inte syns mer än att de stör föreställningen.
Här finns mina böcker på Strängnäs lokala bibliotek
Kommentarer