0

Om ideologisk skillnad…

 Sociala medier och vad som finns däri gör att jag som bloggare och i övrigt på min hemsida ger uttryck för min uppfattning om livet och den erfarenhet jag uppnått vid 75 års ålder. Som författare har jag skrivit fyra böcker vilket jag idag ser som en upprättelse mot de orättvisor som drabbade mig som barn och som jag under min livstid släpat på. En del kallar mig för att vara bitter. Vad jag själv känner borde vara främst i vetskapen om att jag känner mig bäst själv. Någon bitter person är jag i sanning inte. Däremot delger jag min omgivning vad jag tänker och hur jag anser det borde vara vilket lättar på bördan om orättvisan.

Ofta då det gäller mitt skrivande får jag brev och annat om att jag borde dra något gammat över mig och lägga av med att delge mina åsikter. Mentaliteten hos dem som speglar egen förträfflighet visar med hela handen att de är egotrippade individer. Då man synar deras kragar är de ofta välbeställda individer och lever i all väl förmåga. Ändå är de inte nöjda med livet. Personer som meddelar sin avoghet vet alltid bäst och mest. Högaktningsfullt vill jag högt och värdigt utropa till dem att jag fullkomligt skiter i vad de tycker om de inte kan delge sina synpunkter utan att nedvärdera dem de vill delge sina åsikter som enligt dem själva är det enda rätta.

Här om dagen damp det ned ett mejl tillsammans med en hel del synpunkter av en man som hade seglat ute på de sju haven.

Brevet började med citat:

”Hoppas på ett givande meningsutbyte mellan ett par gamla sjömän. Visserligen har jag mer än dubbel så lång sjötid främst som befälhavare, vilket inte nödvändigtvis måste påverka ”debattklimatet”. Uppenbart är våra politiska ståndpunkter närmaste diametrala, beroende på olika bakgrunder, vilket är den ursprungliga förutsättningen och nödvändigheten för en demokratisk politik; vilken i dagsläget är obefintlig. Bifogade dokument kan förhoppningsvis ge en förklaring varför åsikter går isär.”

När jag läste dokumenten såg jag likheter om vad jag själv dagligen argumentera och visar orättfärdighet i. Ganska omgående kunde jag konstatera att han var en beundrare av partiet jag och många med mig kallar för det svenska fascistisk partiet Sverigedemokraterna. Nära kom jag att tänka på Utöja i Norge och terroristen Breiviks manifest med hans argumenterade om höger fascismens förträfflighet.

Omgående svarade jag mannen med att citat:

 ”Svarar dig kort. Tänker inte gå i polemik ang. vad jag läst i bifogade filer. Vi har en fundamentalt olik uppfattning om samhällets ideologiska frågor. Läs här Rasismen präglar högerpolitiken i Sverige. – Välkommen till Krister Lummes Hemsida. och mer på min hemsida samt i min blogg så ser du skillnader.”

Svaret om min okunnighet kom omgående:

”Hade inte väntat annat svar , men det bekräftade min övertygelse om din politiska okunnighet och socialgrupp. Det är ditt parti som gjort Sverige till en Anarki.”

 Alltså är vi socialdemokrater anarkister. Så argumenterade en man som började sitt brev med att han minsann hade seglat dubbelt så länge som jag själv gjorde då jag var sjöman . Han meddelade därmed att han var en kapten av rang. Som kapten med bestämmande rätt och jag vet bäst mentalitet delgav han mig att då jag inte uppnådde kaptens status var jag en av de mindre vetande. Kunde framför mig se då jag läste presentationen av kapens seglandet då jag seglade i ett fartyg där jag kom i polemik med en skeppare jag inte hade något till övers för.

Minns då jag stod vid rodret hur kaptenen ombord kom upp på bryggan med ny putsade stövlar med skaft som nådde upp till knähöjd lika som Hitlers ss generaler på sin tid klädde upp sig då de visade upp den status de ägde i att se ned på människor som de sedan gav sig i vinn om att utrota. Vid denna tid läste jag i min hytt på frivakterna lådvis med skrifter om fascister och den ideologi de bar med sig. Jag kommer aldrig att få tunghäfta om varför jag kommer att fortsätta säga och delge min omvärld om rätten till allas lika värde.

Mera om min syn på rättvisa finns i dessa böcker…
0

Rasismen präglar högerpolitiken i Sverige.

Sverige utmärker sig alltmer för att vara ett främlingsfientligt land. Mer och mer utmärkande blir det år för år. Mest utmärkande är det att idag finns det ett främlingsfientligt fascistiskt parti inne i Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna legitimerar främlingskapet tillsammans med högerpartierna som söker profilering hos främlingshatet för att därmed nå makten i Sverige. Idag är det representativt att visa negativiteter som invandringen medför och som vi själva medverkat till då vi inte tagit hand om dem som kommer hit. Ofta och mycket pekas på det på straff och poliser i varje hörn av våra gator i stället för att ta reda på orsak och verkan om varför brottsligheten och kriminaliteten ökar i landet. Lättaste vägen för att profilera sig själva är att peka ut någon annan som orsak där invandraren får stå i falluckan samtidigt som främlingsfientligheten anses av den moderate statsministerkandidaten Kristersson vara tärande för landet.

Vad som visas idag har visats tidigare. För inte så länge sedan lyfte man språket till den nivå som fortsättningsvis idag präglar landet allt mer. Följande dialog visade på hur man hos Moderaterna uttalade sig vad som idag anses varar vedertaget hos 23% av det svenska folket som idag ser fascister som det enda rätta för landet att få vad man inte anser sig få därför att landet översvämmas av invandrare.

”Muslimer är duktiga på att föda många barn och på att utnyttja systemet”. ”Vi får hit drägg. De ska hem, de ska inte va här”. ”De får lyxbarnvagnar av samhället. Muslimer är duktiga på att föda många barn och på att utnyttja systemet…

Så uttalade sig en M-politiker om invandring för inte allt för läng sedan. Detta innan Sverigedemokraterna kom ut på den politiska arenan där de sedan tog upp allt som delar av det svenska folket burit på under lång tid. Idag har retoriken kommit upp i dagsljuset tillsammans med den sk vanliga arbetaren som ser sverigedemokraterna som räddare från invandraren som enligt dem tar allt vad de inte får, från dem. Allt måste bli mer tydligt för i att de vill ha mer för att de ska bli nöjda och att invandraren ska kastats ut då de tar för mycket plats samtidigt som de även är tärande. Att de själva lever i all väl förmåga intresserar dem inte då allt vad de har är för dem självklart och mer där till.

Själv har jag bott i Sverige sedan sextiotalet. Min erfarenhet visar på att Sverige idag har blivit en tillväxt för egoister som anser sig vara de som står i första ledet då de vill ha men sist in ledet då det gäller att ge. Några dagar efter att jag landade i den svenska myllan i början på sextiotalet fick jag erfara att jag var en finnjävel. Tydligt markerade man redan då att svenskarna är mer betydelsefulla än de som kommer hit för att bygga den svenska välfärden. Jag är en av dem vilket jag gjort i över femtio år. Att jag skulle vara tärande för landet är en skymf jag får bära med mig till graven om inte annat händer som rättfärdigar mitt anseende och att de som invandrat till Sverige får den renommé de borde få men som de inte får då även det politiska högerskrået säger att de är tärande.

Erfarenheten om arbetets betydelse bär jag med stolthet inom mig med det svenska medborgarskapet som idag skvalpar i bägaren med smolket spillande då jag hör och ser vad som händer i Sverige av idag. Allt tillsammans med politiska förtecken från en höger med moderata influenser och kristdemokratiska böner i altarringen. Med en falsk gloria över huvudet ber de till guden om att han ska hjälpa dem till makten med att visa än mer främlingskap tillsammans med fascisterna inom det Sverigedemokratiska partiet. Deras tal om demokrati är lika förfalskat som alla individer fick erfara då fascismen krossade demokratin med en retorik som förde med sig lögnens budskap för sjuttiosex år sedan där alla kunde se facit om och hur fascismen skövlade Europa.

Ledare i Eskilstuna Kuriren.
0

En notis som kunde ha blivit en dödsruna…

Här en händelse om vad som inträffade för sjuttioett år sedan. Vid fyra års ålder kunde mitt liv tagit slut. Notisen här från Ålandstidningen är något felaktig då den säger att jag hade sällskap med andra barn. Detta stämmer inte då jag knallade ned till hamnen helt ensam.

Jag såg båtarna från backen på Skillnadsgatan där vi bodde om och hur de ångade förbi framför mina ögon. Vid fyra års ålder tog nyfikenheten över så jag knallade ned till hamnen. Då min moder hade annat för sig glömde hon bort mig . När jag på mina fyraåriga ben kom till hamnen klättrade jag ned i en av båtarna som låg där. Jag lekte med en åra som jag sköt ut båten med från bryggan. Där blev jag hängande mellan bryggan och båten så jag till slut hamnade i vattnet. Uppdragen från sjön blev jag av en lots som fick tag i mig i vattnet med en båtshake så jag flög upp på bryggan där jag sedan efter att kämpat i vattnet låg på bryggan och kippade efter luft som en fångad fisk.

Jag minns hur jag hade kämpat för livet att inte sjunka till botten tillsammans med en vattenfylld overall som hela tiden drog mig allt mer ned under ytan. När lotsen sedan levererade mig till hemmet på Skilnadsgatan mötte vi min moder rufsig i håret där hon stod i en morgonrock frågande, undrande var jag hade varit. Blöt och nedkyld i overallen som det droppade vatten från såg jag hur en man stod bakom ett draperi i sovrummet med en pipa i handen där han sedan rymde ut på gården från fönstret för att inte hamna i skottgluggen då lotsen ifrågasatte moderns sätt att ta hand om sitt barn. Hon hade valt att idkat kärlek med mannen som tydligt hade varit så intensiv att hon glömde bort att jag fanns utanför sovrummets väggar.

Läs boken Guds Lilla Barnaskara. Där finns en hel att läsa om händelsen samt även avskedet från hemmet på Skillnadsgatan där min moder lämnade mig vid fem års ålder så jag sedan hamnade på barnhemmet tillsamman med Guds Lilla Barnaskara. Boken finns idag att läsa på Adlibris och Bokus som e:bok.

Sjuttiofem år blir jag om några dagar. Mitt liv kunde ha slutat efter artikeln i media här. Nu blev det en mindre notis om händelsen. Hade inte lotsen varit där och underhållit sin båt i hamnen hade en dödsannons i Ålandstidningen lämnat ett meddelande tillsammans med säkerligen en större artikel om att en fyraåring hade drunknat i hamnen…

Livslevande sjuttiofemåring…