I dagarna har media meddelat att man i Danmark visat både humanism och förståelse för de som blev utsatta med både misshandel och kränkningar som barn lika som jag själv blev det på ett åländskt barnhem. Allt detta i motsats hur man i solskenet hycklade och kränkande visade mot oss i Finland där man idkade systematisk misshandel mot oss barnhemsbarn utan åtgärd utan empati.
Jag var en av dem som drev frågan om barnhems misshandel och kränkningar mot de barn som samhället skulle vårda både i Sverige och på Åland. Jag skrev brev till den finska regeringen om att en utredning måste göras lika som man gjort i både Sverige och på Åland. I Brev skrev jag till den dåvarande finske presidenten. Min enträgna begäran resulterade i att man gav med sig och utredde frågan som visade sig vara något som nämnda länder använde sig frekvent av då det gällde att misshandla barn där man i Finland var värst utav dem alla. Jag var närvarande i Helsingfors och hörde på hur man lika som på Åland hycklade bad om för vad man systematiskt hade sysslat med. Vad man där nedlät sig till var att man pissade på oss inte enbart en gång. Man tillät sig till och med att göra detta två gånger.
Varför då, två gånger? Svaret är att men bad om ursäkt med en tom påse som visade sig i all sin tomma prakt då man inte fyller ursäkten med något. Då valde man att pissa på oss första gången. När utredningen var klar och det bevisades att de som ställde upp och berättade om sitt öde samtidigt som de strödde salt i eget sår för att berätta, bad man hycklade om ursäkt samtidigt som man pissade på oss en andra gång. Allt visade sig i att man inte anser sig behöva göra rätt för sig. Tre år har nu förflutit dagen då man bad om ursäkt och valde att kränka oss en gång till och som jag ser som om att man med nogsamt mod pissade på oss en andar gång då man ansåg att vi inte var värdiga mer idag än igår. Samtidigt kallar man sig i Finland sig för att vara en rättsstat som inte anser sig behöva göra upp med sitt förflutna.
Själv sitter jag som nämndeman här i svensk tingsrätt och dömer ut böter för örfilar vilket visar på orättfärdigheten i att misshandla någon vilket en örfil anses vara. I Finland anser man däremot att systematisk misshandel inte ska ersättas överhuvudtaget. Man gömmer sig bakom frasen att allt är preskriberat och glömt. Av de som både kan och vet och då i synnerhet finska medborgare har vi blivit kallade för giriga. Vad vi är ute efter är pengar och inget annat. Om de själva skulle bli misshandlade undrar jag vad de skulle göra. Nöjda och belåtna skulle de säkerligen inte bli då det handlar om dem själva. Då ska hämnden bli ljuv därför att det egna jaget står alltid främst först.
300 000 danska kronor, motsvarande 400 000 i svenska kronor, i skadestånd får 17 män vardera som under barndomen bodde på uppfostringsanstalten Godhavn på Nordsjälland i Danmark. Skadestånden betalas ut för att kompensera för de övergrepp som begicks på anstalten under 1960-talet. Enligt en tidigare statlig rapport utsattes barnen för systematisk misshandel, sexuella övergrepp och medicinska experiment.
De 17 stämde staten 2020, efter att premiärminister Mette Frederiksen (S) 2019 offentligt bad om ursäkt för behandlingen som barnen på Godhavn utsattes för.
– Vi är riktigt glada å dessa människors vägnar. Vi är nöjda med att regeringen har tagit på sig ett ansvar, säger Rasmus Kjeldahl på den danska organisationen Barns Villkor som varit med och drivit fallet.
