0

Mina böcker kommer att ges ut i nyupplaga. Nu som e: böcker…



Du som inte har läst mina böcker kommer att kunna göra det digitalt om några dagar.

Först ut som e bok kommer Guds lilla barnaskara. Därefter kommer sjöromanen Tvivlaren och Mognad som handlar mycket om mitt liv som sjöman .

Böckerna kommer att få köpas här på min hemsida lika som man kommer att få köpa dem på Adlibris och Bokus samt fler bokhandlare på nätet….

 Köp mina böcker HÄR

Välkomna!

0

Öppet brev till Kulturnämnden i Nyköpings kommun…

Till Nyköpings kommun

Kulturnämnden

Med anledning av att jag är en författare som skrivit fyra romaner om mitt liv som började i tidig ålder på Åland där jag vanvårdades som barn skriver jag till alla de kommuner som idag anser att mina böcker inte uppnår den klass så de platsar inne på bibliotekets hyllor. Under femton års tid med författarskap av fyra böcker har Nyköpings kommun refuserat och ansett att mina skrifter inte har tillträde till kommunens sk Folkbibliotek. Man har även avisat mig för att inte få framföra på biblioteket ett offentligt anförande angående mitt författarskap.

Min historia som författare är den att jag  året 2004 tillsammans med en man vid namn Kent Sänd började driva frågan om vanvård av barn på barnhem och i fosterhem. Detta i ljuset av om och hur man administrerade vanvården av barn som kommunerna drev från fyrtiotalet ända fram till sjuttiotalet i Sverige. I samband med detta började jag även skriva av mig den vanvård och misshandel jag själv blev utsatt för på Åland där man lika som i Sverige stal barndomen av mig.

Efter enträget arbete lyckades vi få upp Vanvården till regeringens bord som därmed beslöt sig för att göra en utredning. Allt mynnade ut i att man stiftade en lag som skulle ersätta dem som blev misshandlade. Att lagen var ihålig är en sak som även idag är ute i media och som kommer att utmynna i att de som inte fick ersättning för sitt lidande av staten kommer att åtala kommunerna för den vanvård de bedrev av de barn de skulle vårda. Här kommer säkerligen även Nyköpings kommun bli en av de kommuner som åter kommer ut i rampljuset om och hur även de vanvårdade sina barn. Samtidigt som detta sker kan man  ana sättet hur man tystar oss om vad vi har att berätta. Något annat kan inte ses då många bibliotek lika som man i Nyköping behandlar mig som författare där jag berättar om hur samhället slog de barn de skulle vårda och som man tydligt försöker gömma och tysta med att inte låta exempelvis låta mina böcker finnas med i kommunens hyllor på biblioteken.

Med detta fokus kommer jag att delge kulturdepartementet om hur man ute i de så kallade Folkbiblioteken refuserar och kränker de författare man anser inte ska finnas tillgängliga samtidigt som man bryter mot bibliotekslagens intentioner. Mera rätt vill jag även påstå att Nyköpings kulturella elit tillsammans med kulturpolitiken följer bibliotekslagen lika som fan läser bibeln.

Idag känner jag min både kränkt nedvärderad samt allmänt missmodig och förbannad över hur Nyköpings kommun med fler kommuner behandla oss och då särskilt lokala författare som något katten släpat in och som därmed ska kastat ut. Att inte ta in våra böcker till biblioteken visar på hur man enväldigt censurerar och kränker dem som skriver. Att inte anse att jag som författare där jag i mina böcker berättar om hur kommunerna bröt mot internationella lagar och konventioner då de som vårdnadshavare misshandlade och slog sina barn, visar på hur även Nyköpings kommun bryter och nonchalerar den bibliotekslag vi har i landet och som kommunerna ska hålla sig till.

I bibliotekslagen säger man följande:

Ändamål

2 §   Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.

Bibliotekslagen anser jag att Nyköpings kommun konsekvent bryter mot då de anser att jag inte är rumsren på deras hyllor. Mina böcker förmedlar ett budskap om hur vi som barn blev misshandlade och kränkta av samhället och hur vi sedan fick bära en ryggsäck med oss ut i livet av vanvården kommunerna administrerade då detta begav sig. Jag har erhållit storslagna recensioner för mitt skrivande men som den kulturella eliten i Nyköping tydligt tolkar på annat sätt. Tydligt anses det att mitt författarskap inte ska finnas tillgängliga för allmänheten. Mina samtliga böcker finns även som talböcker till dem som inte kan ta till sig text på samma  sätt som övriga medborgare kan läsa till sig. Även här har man nonchalerat denna grupp av läsare som har svårighet med att läsa. Att inte heller här ta in dessa talböcker till biblioteken och berätta, om att de finns visar på en tydlig nonchalans att hålla sig till vad bibliotekslagen föreskriver. Alla mina böcker finns som talböcker där blind skriftförlag talat in min historia. Mer om mitt skrivande finns på min hemsida www.lumme.info

Jag kommer nu även att pröva hos diskrimineringsombudsmannen era beslut tillsammans med fler bibliotek lika som jag även kommer att tillskriva JO för att pröva om ni håller er till den bibliotekslag riksdagen har antagit då ni tydligt anser er vara en av flera kommuner som idag äger kunskapen om vilka och vem som ska finnas tillgängliga i era bibliotek.

Avslutningsvis. Ni borde skämmas om och hur ni i gången tid behandlade era barn på de barnhem som även fanns i Nyköping. Ni borde även skämmas om hur ni väljer att refusera och censurera mig som berättar om hur vanvården av barn drabbar ett barn som vanvårdats av samhället.

Krister Lumme

Mariefred  2020 02 27

0

Biblioteken i Sverige är rena hönsgården…

Under senare tid har Jag börjat ifrågasätta svensk kultur främst då det gäller författarskapet där jag finns tillsammans med övrig kultur ute i landet på både bibliotek och i media.

Debut som författare gjorde jag för femton år sedan. En stor dag var det då jag höll min första bok i handen om Guds Lilla Barnaskara. Hur många böcker jag skulle sälja och vem eller vilka som kunde tänka sig läsa mitt verk hade jag inte en tanke på. Att jag sedan fick recensioner som nästan tog andan av mig gjorde mig glad och nöjd. Min förläggare Ben Johans på Åland kände väl även han att allt han lade ut för att få ut boken utmynnade i att allt gick jämt ut för arbetet som både han lagt ut och jag med i tid att skriva ned vad jag själv hade sagt att jag skulle göra under femtio års tid.

Då jag sedan insåg och förstod att jag hade skrivandets gåva fortsatte jag skriva. En bok om tvivlets tid som ung sjöman kom ut på bokdiskarna. Även där fick jag bra recensioner så jag fortsatte att skriva den självbiografi jag hade börjat leverera med att därmed ge ut en tredje bok på eget förlag.

Då jag gav ut boken om min egen mognad där jag skulle ta hand om mig och mina barn blev allt en nyttig erfarenhet då jag blev en egen förläggare med de kostnader som fanns inbakade i att ge ut en bok. Erfarenhetsmässigt fick jag även erfara vad min förra förläggare Ben Johans hade arbetat med för att ge ut mina första böcker.

Under några år lade jag sedan ned skrivandet samtidigt som jag lade mycket arbete på att engagera mig för att i verkligheten sätta mig in i politikens bakgårdar och scener. Under denna tid började så smått att skriva på min fjärde bok. Arbetsnamnet blev Agitatorn. När jag efter ett tag inne i skrivandet insåg att mina böcker jag givit ut egentligen inte hade fått den början det borde vara då det gäller den självbiografi jag skriver om började jag fundera på mina föräldrars liv där de gick bort i unga år. Främst insåg jag att jag måste skriva om min fader som hamnade på mentalsjukhus vilket var upprinnelsen till att jag blev en av dem i Guds lilla barnaskaror. Min fader hamnade på mentalsjukhuset och jag hamnade därmed på barnhem. Därmed började jag skriva om Olle. Då jag tänkte på hur jag skulle ge ut boken om honom sade jag mig själv att jag skulle göra det genom en förläggare i min närhet där jag bor.

Så blev det och idag är boken ute. Nu främst hos näthandlarna därför att vad jag idag kan konstatera är att bokhandlarna idag mest fungerar med att ge ut kändisförfattare som de kan tjäna pengar på. Därmed har deras bedömning som alt annat inom kulturen idag är blivit en spekulation om att tjäna pengar eller som biblioteken gör med att spara på dem. Själv blev min investering den att jag fick lägga ut över sjuttio tusen kronor för att få ut boken utan spekulationer om vinst eller förlust från en förläggare. Jag betalade för vad boken skulle kosta med både lektorer och korrekturläsare som jag betalde ur egen ficka. Därmed kom boken ut samtidigt som jag själv fick funderingen att berättelsen om Olle skulle sälja så mycket att jag fick igen pengarna jag satsade med att trycka upp femhundra böcker.

Med detta i tanken började jag även undersöka om bibliotek köpte in mina böcker. Att jag sett mina böcker på Biblioteken både på Åland och hemma i Strängnäs där jag bor kändes som alltid att säkerligen finns jag även ute på andra bibliotek. Döm om min förvåning då jag kunde konstatera att i Sörmland fanns jag inne på hyllorna i tre av biblioteken. Övriga bibliotek ansåg att mina böcker inte var tillfyllest för dem. Därmed refuserad de och kränkte mig som författare på ett sätt som jag inte trodde de sk folkbibliotek här i landet lade sig i vinn om. Skamligt är det hur man refuserar lokala författare på ett sätt som förskräcker om som jag inte trodde vara möjlig. Snacka om hönsgård inom kulturen. Den som kacklar mest och sprättar mest får uppmärksamhet av kultureliten där de sitter och beder ut sig inne på biblioteken medan de väljer och vrakar om vilka författare som ska få erhålla plats på deras bibliotek.

Stannar här. Skriver mer om vilka bibliotek som refuserat mig i nästa inlägg där jag även kommer att ifrågasätta kommunerna som vanvårdade och misshandlade sina barn. Jag var en av dem. Tydligt så ska jag nu även i vuxen ålder tystas med vad jag skriver om. Är det därför jag inte platsar på de sk folkbiblioteken kan jag undra?