0

Sjöman på annan nivå…

Detta gör inte vem som helst. Att köra en lotsbåt i hårt väder för att komma till lejdaren fodras en tid i att träna.
Själv arbetade jag som båtman och körde lotsbåt ute vid Hävringe lotsstation utanför Oxelösund. Minns då jag skulle borda för första gången i hårt väder ett lastfartyg. Vill du pröva frågade en en erfaren båtman med många år i tjänst då jag nyligen hade mönstrat som båtman inom lotsverket. Jag antog utmaningen och kom helt fel in till fartyget.


Därmed var det bara att börja om. Suget från fartyget gjorde jag fick att ta en vända ut i havet och komma in på ny våg som det så vackert kallades för då en kovändning med lotsbåten måste göras för att återkomma på rätt bog till fartyget. Andra gången gick det bra. Fortsättningsvis arbetade jag som båtman några månader innan jag drog iväg ut i handelsflottan igen. En nyttig erfarenhet samtidigt som jag fick lära mig att även sätta ut prickar i farleden som hörde till Hävringe lotsstations område utanför Oxelösund och Bråviken in till Norrköping .
Hävringe lotsstation. I huset vid båken blev det många timmar för att hålla koll ut mot havet…
Lotsstationen i Oxelösund.
0

Lika då som nu…

Räddningstjänsten i Mariefred har alltid saknat personal. Skillnaden nu och då är den att på min tid som brandman rekryterade vi ofta brandmännen själva. Vi bjöd in personer vi kände i Mariefred för samtal. Kamratandan vid denna tid var stark. Här ett reportage i Strängnäs tidning om hur det var året 1986 då jag själv var ung och vacker…

0

Den lokale författaren hamnar alltid på undantag…

När det gäller att vara författare så går man inte hem i stugorna där man bor. Ofta har jag skrivit om att man inte blir profet i sitt eget land. Så är det tydligt då det gäller lokala författare. Besviken har jag varit förut då det gäller att kommunerna själva mer borde marknadsföra egna författare i stället för att bjuda in till kändispartyn så att ljuset sätts på de s.k. kulturella ansiktet där budbärarna är politiker och tjänstemän.

Själv blev jag ordentligt glad då jag av en händelse Googlade på mina böcker för att se vad som hänt med författarskapet efter min debut som författare året 2004. Min berättelse om Guds Lilla Barnaskara som jag gav ut på Åland med en lokal förläggare blev en stor händelse för att den berättade en historia om ett barnhem man visste hade varit ett ställe för missanpassade individer därför att då deras föräldrar lämnade dem så samhället skulle ta hand om dem var det inte likvärdiga andra barn.

Här i Sverige uppmärksammandes inte mitt skrivande som i Finland. Romanen om Guds Lilla Barnaskara blev där nominerad till ett av Finlands största kulturpris. Att bli nominerad visar på att författarskapet betygades så att jag hamnade in bland författarskapets mest erkända författare. En recensent i Finland menade att mitt skrivande motivmässigt kunde jämföras med nobelpristagaren Harry Martinssons Där nässlorna blomma. Bättre än så kan det nog inte bli.

Själv försökte jag i Sverige att berätta för kulturskribenter och litteratur recensenter att här fanns det något man kanske borde skriva om. Jag skrev bl.a. annat till den nu uppmärksammade recensenten på Sveriges television som idag anmärker på att hon inte mer duger till Henne sände jag en bok med signum och allt.  Hon bemöda sig inte ens att svara. Boken behöll hon. Vart den tog vägen kan jag undra. Priset då var 350 kr. Idag kan jag betrakta pengarna som förlorade samtidigt som då jag ser kvinna på Tv ser jag en recensent som recenserar böcker utifrån kändisskapets författar lag medan hon högaktningsfullt inte ens bemödar sig för att tacka för att hon erhöll en bok.

Alltså. Idag är jag ett varv till besviken när jag även kan konsterna att mitt lokala engagemang som författare tillhör jag skaran om att när man gör en tillställning av kulturutbudet letar man efter kända ansikten samtidigt som de lokala författarna inte nämns om att de finns. Idag kunde jag konstatera att man inte heller på biblioteket bemödar sig att ta reda på hur det förhåller sig med dagens ljudböcker där alla  mina böcker finns med i ljudboksfloran. I mitt lokala bibliotek har man inte brytt sig om att ljudböckerna finns. Inte märkligt att man blir förbannad då man ser hur illa vi lokala författare blir behandlade.

Minns hur jag själv vid en kulturell litteratur fest fick jag vara med på ett hörn. Där fick jag sitta i skymundan för den sk författar eliten som säljer pall vis med böcker. Priset som var satt i engagemanget var att de som sålde mest skulle synas mest.  Därmed hade  man hittat den rätte författaren. Något annat kunde jag inte se. Själv deltar jag inte mer i jippon som utgår för kändisskapets marknadsföring där de mindre uppmärksammade får stå i ett hörn och finnas till så de inte syns mer än att de stör föreställningen.

Här finns mina böcker på Strängnäs lokala bibliotek

0

Religionen gömmer sig bakom makten…

Läser med inre ilska och förbannelse över hur det sk Kristdemokratiska partiet Kristdemokraterna tar för sig med att signalera ett hyckleri av sällan skådat slag. Allt i hur de idag normaliserar sin politik med att ansluta sig till de värderingar Sverigedemokraterna har och som de visar tydligt inne i det politiska lögnaktiga budskap de framför om och hur dåligt allt är i landet. Normaliseringen hos Kristdemokraterna är idag hur de fiskar i väljarkårens grumliga vatten där värderingar främst finns om att slutar vi inte ta emot invandrare eller flyktingar så kommer vi att möta den undergång Kristdemokraterna propagerar för då det gäller skillnad mellan himmel och helvete.

Kristdemokraterna är ett parti som hyllar det kristna budskapet de själva  tolkar i att med bibeln i handen tjäna pengar på allt som hör mammon till. Ser man till den vanvård av barn som förekom i Sverige för inte så länge sedan kan man konstatera att de som främst tog hand om föräldralösa barn var de sk religiösa som därmed gjorde sig rika på att ta hand om barn som samhället sedan frikostigt betalde dem för. Att de samtidigt slog och förnedrade de barn  de skulle föda med bibeln i handen samtidigt som deras största idol Jesus i motsats till deras piskor som ven över barnens ryggar sade ”låt barnen komma till mig” var inte något man tog emot då man valde att tjäna mammon främst.

Jag är kärleken. Livet och uppståndelsen sade Jesus. Allt vad Jesus hade som budskap i bibeln glömdes bort då den kristna högern såg egen potential i att tjäna pengar tillsammans med att misshandla och kränka barn de skulle ge kärlek men som de misshandlade samtidigt som de sedan gick till kyrkan och bad om förlåtelse hycklande med Jesus bilden framför sig. Blidkande hycklande såg de  törnekronan framför sig på sned tillsammans med knäppta händer.

Läs mer här om det kristna budskapet…

Idag då jag ser hur Kristdemokraterna fångar upp människor med budskap om att de bär det kristna budskapet med sig känner jag ett ståndaktigt motstånd mot hur de framstår som Sveriges frälsning samtidigt som de tillbeder allt som har med pengar att göra. Under hela min barndom kunde jag genomskåda det religiösa budskapet om och hur de religiösa tjänade pengar på mig samtidigt som de misshandlade och stal barndomen av mig med bibeln i handen. Då jag går in i en kyrka där avbilden med Jesus uppspikad på ett kors hänger känner jag hur falskhetens budskap ekar över mitt huvud om att Jesus gav sitt liv för våra synder. Mera rätt ser jag det hela som ett hyckleri att stora mått. Påskfirandet är som exempel den största kluvna religiösa högtiden vi firar. Att vräka i sig i godsaker och kasta i sig ägg visar på dumhetens krona om och hur vi inte vet vad vi håller på med samtidigt som vi gillar mammon tillsammans med fan och hans mormor.

Alltså. Jag vill påstå att vad vi firar är både lögner och dikter. Allt för att vi måste ha något vi ska fira samtidigt som vi inte vet vad vi firar. Religionen har startat alla krig som varit under den tid jorden har existerat. Vad vi gör är att vi lurar oss själva samtidigt som det religiösa budskapet är ett sätt i att använda hur man kan nå makt och rikedom med att tjäna mammon främst med att hycklande falla på knä för egen skull samtidigt som man skiter i andra.

0

Den stora frågan i Sverige idag heter INTEGRATION.

 I dagarna fick vi läsa i Eskilstuna kuriren hur socialdemokraterna tillsammans med den hädangångna alliansen vänner förespråkade segregation på ett sätt som jag ser som ytterst märkligt. Boendet idag är en stor orättvisa på många håll där försörjningsstödet sätter priset på var många ska bo.

Den stora frågan i Sverige idag heter INTEGRATION. Vad bidrar till god integration? Ett svar bland flera är: EN STÄRKT PRIVAT ÄGANDERÄTT.  

Med en ny egnahemsrörelse i Sverige stärks stabiliteten i det svenska samhället. Fler bör få chansen att äga sitt eget hus. Utred möjligheterna för en ny egnahemsrörelse! Och var de nya villastäderna skulle ligga.

Hur bidrar man till stärkt äganderätt i dagens Sverige?

Ett sätt är att göra det möjligt för var och en som önskar att äga sin bostad. Fler måste få chansen att äga sitt eget hus. Fler villor med egen tomt. Inte minst de som invandrat till Sverige. Mer rättvist boende.

Hyreslägenheter är en bristvara på grund av höga bostadspriser som höjer hyrorna till belopp en vanlig arbetare inte har råd att betala. Avdragsrätt finns inte för hyresgästen som kunde subventionera boendet vilket är en stor orättvisa idag. Att hyra sin bostad är att betala höga hyror. Egnahemsboendet skulle kunna skapa ett mer rättvist boende.

En gång i tiden hade Sverige sin egnahemsrörelse. Människor fick då chansen att etablera sig som husägare. Chansen att köpa 1000 kvadratmeter mark  och där bygga sitt eget hus. Etablera en ny egnahemsrörelse i Sverige. Om så sker ökar stabiliteten i samhället.

Men var finns marken? Ta Stockholms  län som ett exempel. I Stockholms län är sannolikt intresset påfallande stort för att bo i eget hus med egen täppa. Utbudet är dock inte stort. Nyligen presenterades statistik över de mest tätbefolkade kommunerna i landet.

De fem främsta kommuner i gruppen var:

1. Sundbyberg

2. Stockholm

3. Solna

4. Malmö

5. Lidingö

Sundbyberg, Stockholm och Solna Lidingö överraskar med en femteplats. Att priserna på villor tillhör de högsta i Stockholms län och inte minst Lidingö  är därför inte så förvånande. Utbud och efterfrågan styr priset.

Mitt förslag är. Utred möjligheten för var i Stockholm eller i Eskilstuna samt över hela landet där nya villastäder kan ligga. Utred möjligheterna för en ny egnahemsrörelse.

Krister Lumme.

Nämndeman / fritidspolitiker / Författare (s) i Mariefred

Denna artikel kan även läsas i Tidningen Byggaren.