Varför slutar Gode män sina uppdrag i Eskilstuna och Strängnäs ?

Under många år var jag förvaltare för en man som avled några dager in på detta år. Under tolv års tid skötte jag om honom. Mannen hade problem jag inte hade en aning om och som han drogs med då jag tog uppdraget. Frågan jag ställde efter ett tag var varför jag ställde upp på att ständig bearbeta ett problem som tydligt aldrig tog slut. Envis som jag gav jag inte upp utan såg en tid framför mig där jag kunde hjälpa och uträtta något för en människa. Allt för att mannen ifråga skulle kunna få värdet han borde ha men som han inte hade då jag lärde känna honom. Mannen drogs med vanföreställningar tillsammans med ett alkoholmissbruk som gjorde honom både labil och argsint. Skulder och kronofogde hade han efter sig. Allt fick jag ta hand om.

Minns inte hur många gånger jag skjutsade honom till psyket i Eskilstuna. En dag då jag kom för att hälsa på hos honom kom han emot mig med en yxa han skulle slå i skallen på mig. Jag fick tag i yxan och sade åt honom att gör du detta en gång till kommer jag att ge dig en omgång som du sent kommer att glömma. Tydligt bleve respekten för mig stor då jag en dag fick skjutsa honom till psykvården. Dagen då detta hände sig var det dåligt väder med både regn och blåst som sköljde över bilen på motorvägen. Samtidigt som jag körde bilen för att se vägen av allt regn fick jag även ha ögonen på mannen som satt och såg ut som om han skulle explodera vilken minut som helst. Till slut kom jag fram till sjukhuset efter en körning på sex mil. Då vi kom in på avdelningen där han skulle träffa en läkare visiterade man en väska han hade haft med sig och som han hade haft mellan sig i bilen under resan. Då man på sjukhuset grävde i väskan hittade de en kniv i väskan. Tanken om han hade fått för sig att använda kniven for igenom min skalle med att det ”var väl ändå en jävla tur man har”.

Detta är en del av vad jag som Förvaltare och God man har upplevt under många år med både hot och annat som uppträtt men som jag lagt åt sidan samtidigt som jag sagt mig själv att jag inte är feg eller på annat sätt tänker ge upp. Efter åren som gick med mannen jag berättat om blev vi goda vänner. När han dog kände jag en viss saknad efter alla de år jag lärt känna honom.

Varför skriver jag då och berättar. Anledningen är att jag idag har sett och förstått att min uppdragsgivare inte visar den förståelse och respekt för oss som ställer upp på att hjälpa andra människor. Som frivilliga samhällsbärare får vi inte idag något större stöd från samhällets sida vilket idag är kommunerna som har det yttersta ansvaret för då medborgaren söker hjälp vilket vi i vår tur ställer upp på. Vad som idag upprör mig är att de verkar ha en uppfattning om att vi är människor som skor oss på andra. Ser man till hur media har skrivit stora rubriker då en God man har försnillat eller bedragit någon verkar detta som om att man drar alla över samma kam.

Ser man överförmyndarens agerande då det gäller att hjälpa och stötta dem som tar god man uppdrag eller förvaltarskap åt andra människor är detta stöd försumbart. Ett exempel är hur man drar ut och fördröjer utbetalningen av arvodet som i sin tur är det minsta tänkbara för det arbetet man utför. Under ett och ett halvt år får vi vänta samtidigt som vi lägger ut egna pengar på resor och allt som det innebär att sköta uppdraget. Ett antal gånger har jag upplevt hur man skickar mig lagtexter och hot om Tingsrätt och åtgärder om jag inte uppfyller kraven man på godtyckliga sätt levererat utan att överhuvudtaget skaffa sig vetskap om vad frågan handlar om och hur den har uppkommit.

Vad jag mest regerat på är hur man även ifrågasätter redovisningarna som kommer in till dem där vi redovisar hur vi agerat då det gäller att handlägga den ekonomi och allt vad som ligger i kostnader för deras dagliga liv i dagen. Själv har jag redovisat varenda krona med både bankuttag och allt som där tillhör. Vad som gör mig illa och förbannad är agerandet i att näst intill ifrågasätta att jag inte redovisat allt vad de vill se. Trots att vad jag skickat till dem bankredovisningar från banken känner jag mig som en bedragare kränkt och nedvärderad av en tjänsteman som inte godkänner vad jag redovisat. Tydligen är jag en skurk som ska sättas dit på grund av att jag inte fört in redovisningen i all de kolumner som redovisaren dagligen handskas med men som jag själv ofta och mycket ställs främmande mot då jag gör detta en gång om året.

Mera rätt verkar det som om man valt att sätta oss på plats och skrämma oss till paragrafryttare utan förståelse för vad en god man utsätts för i sin tur som arbetsgivare. Frågan jag ställer mig är varför? Jag har skrivit en protest. Väntar på svar. Idag har jag några uppdrag jag kommer att säga upp. Om så sker kommer jag att sälla mig till många som sagt upp sina uppdrag pga. att något stöd inte finns för vad vi gör ifrån en arbetsgivare som inte verka ha förståelse eller heller kunskap om vad alla samhällets frivilligarbetare arbetar med. Skamligt är det att inte ge oss vårt arvode inom rimlig tid. där vi lagt ut både tid och egna pengar för att ta oss till den vi ska hjälpa.

Överförmyndaren och den nämnd som handlägger detta borde skämmas. Samhället är i stort behov av Gode män idag. Gode män slutar i Eskilstuna därför att nämnden mer med hot och annat nedvärderar mångas arbetet på ett sätt som borde mer ifrågasättas. Nu väntar jag på svar på bifogat brev. Fortsättning lär följa….

Läs mer här : Till Överförmyndaren.

 

Lämna en kommentar