Repris om rättshaverister…

Under alla år sedan år 2004 då jag skrev min första bok om Guds Lilla Barnaskara har jag konfronterats  med människor som otvivelaktigt är rättshaverister på ett eller annat vis fått uppleva den vanvård samhället gav den som start i livet som barn. Upprättelsen om vanvården som jag var med och drev upp till regeringen blev inte den som jag själv ville den skulle var och bli. Ofta och mycket har jag kritiserat de som startade föreningar där främsta syftet var att få ut ett skadestånd för den vanvård de levt i och som de bar med sig genom livet med både hat och annat inom sig för den behandling de fick utstå.

Mannen som drog in mig i att berätta för samhället hur det verkligt var för många barn i Sverige var den numera avlidne  kemisten Kent Sänd. Tillsammans med honom blev jag väl insatt i hur rättshaverister agerar och verkar i upprättelsen mot samhället både rättsligt och vokabulärt. Tillsammans med honom insåg jag även själv att jag led av syndromet. Läraktigt hade jag ändå tagit avstånd mot att ständigt hävda den egna upprättelsen för mig själv. Som politiker och engagerad i samhällsengagemanget såg jag skillnader i att ständigt hävda sig själv. Som politiker och vald företrädare för många människor lärde jag mig att verka för kollektivet. Detta har jag idag fast och väl förankrat inne i den egna  kroppen. Någon rättshaverist är jag i sanning inte. Jag vet vad jag har råkat ut för som barn. Jag berättar och hävdar orättvisor och inget annat. Därför vet jag en hel del om rättshaverister som jag kommer att fortsätta att kritisera och bevisa om att deras sätt att ständigt hävda andras fel och brister är ett rättshaveri och inget annat.

Vem är en rättshaverist och vilka blir rättshaverister? Jag har försökt skaffa mig en uppfattning om detta beteende. Tydligt kan man läsa till sig i vetenskapliga utredningar att rättshaveristen har upprättelsens snara runt halsen som driver individen till osakligheter, överklaganden, skrivelser, polisanmälningar, JO-anmälningar eller stämningar.

Den utpekade rättshaveristen kan ha rätt eller fel i sak, men avfärdas ofta med motiveringen att denne beter sig på ett sådant sätt att en kompromiss är omöjlig. Det verkliga eller upplevda felet och vägran att ge rättelse tolkas av rättshaveristen som ett slags sammansvärjning, vilket kan vara sant, men som också kan bli en självuppfyllande profetia. Rättshaveristens antagonister påstår att rättssystemet fungerar klanderfritt, trots att den så kallade rättshaveristen ofta har rätt i sak men ändå både förtalas och nekas upprättelse.

Orden här har jag tagit ifrån uppslagsverk där jag läst till mig en hel del där jag sammanfattningsvis kan förstå och även begripa varför individen reagerar som hon gör då hon blir ifrågasatt om han/hon lider utav detta syndrom om att vara orättfärdig behandlad. Detta fenomen genomsyras även i att enskilda medborgare som har en svag rättsposition gentemot maktfullkomliga svenska myndigheter. Han/Hon underkänner ofta påståendet att de lever i ett rättssamhälle; trots detta är det rättsapparaten som skall ge dem upprättelse. Rättshaveristens antagonister påstår däremot att rättssystemet fungerar klanderfritt, där den så kallade rättshaveristen ofta har rätt i sak men ändå både förtalas och nekas upprättelse. En rättshaverists dilemma kan även skådas i att Han /hon kräver upprättelse för någon som avlidit där man sedan anklagar samhället för individens frånfälle vilket kan pågå år ut och in i en sorg man inte kommer över där helheten blir en traumatisk sjukdom vederbörande inte kan ta sig ut ifrån.

Ofta hänger rättshaverister upp sig på verkliga eller påstådda fel i utredningen av ett ursprungligt klagomål. Sekundära fel framställer de som tecken på att någon försöker hindra att det ursprungliga felet rättas. Därmed går de till personangrepp mot dem som intet tycker lika. Ett psykopatisk beteende framträder där de sedan går in i sig själva. Efter en tid söker de tröst där de sedan startar drevet mot oliktänkande.  Helheten blir för rättshaveristerna ett livs innehåll. Rättshaveristen inser inte att han eller hon aldrig kommer att få sin rätt. Man fortsätter hämnas genom nedlåtande och kränkande tillmälen mot motparten som tydligt kan skådas i sociala medier genom den egensinniga rättshaverist man är fast man själv inte begriper eller förstår samtidigt som omgivningen med andra ögon undrar vad det är för galenskaper de får beskåda.

Rättshaveristens rätta ansikte och beteende är:

Rättshaverister har inte sällan rätt, men de har blivit fixerade vid en upplevd oförrätt och kan inte låta udda vara jämnt.

Pedantiskt begär rättshaveristen att alltid ha eller få rätt, samtidigt som han/hon föredrar fördragsamhet och trångsynthet.

Rättshaveristerna använder rättshaverist stämpeln för att befria sig från kritiska medborgare, utan att behöva ompröva sina ställningstaganden.

Han/hon underkänner ofta påståendet att de lever i ett rättssamhälle; trots detta är det rättsapparaten som skall ge dem upprättelse.

5 reaktioner på ”Repris om rättshaverister…

  1. Antar att det är Sofia Rapp Johanssons avslag och att EU avslog hennes klagan du åsyftar men du glömmer att hon faktiskt levt på frågan under de år hon processat! Du skriver om andra som rättshaverister men du har varit en flitig skribent till olika instanser med ditt eget gnäll genom åren ! Du projicerar ditt eget beteende på andra. Kan du nämna något positivt du uträttat? Stackars dem som tvingas höra ditt gnäll!

  2. En Stat som inte anammar lagar och regler från EU och Europadomstolen kan ju framkalla Sk. Rättshaverister. Sökanden till Ersättningsnämnden har ju behandlats sämre och värre än våra värsta brottslingar. Möjligheter till rehabilitering, mat, husrum, sjuk och tandvård och möjligheter till studier och inte minst så studsar det upp en advokat vid brottslingens sida för att säkerhetsställa en rättvis domstolsprövning. Den marginaliserade gruppen som sökte till Ersättningsnämnden kan ju uppfattas som Rättshaverister i sitt kämpande eftersom de förlorade sitt känslomässiga medborgarskap till sitt land och EU

  3. Intressant Nisse! Rättshaverist är väl nåt andra kallar en person som inte lyckas få rätt när han har rätt? Sofia Rapp Johansson fick inte rätt eftersom hon inte hade rätt. Ändå har hon fått media ( den tredje makten) att framställa det som om hon har ( hade) rätt. Varför kan man undra? PH Bartholdsson har spekulerat ( var det likhet med en sälungar? Nej hon liknar ju inte en söt liten säl, kanske var det något annat litet? Sak frågan har INTE granskats och det kanske är medias nya roll? Att skapa allmänt missnöje och en känsla att alla har rätt men får fel! De som faktiskt har haft fel år ut och år in är inte rättshaverister utan omoraliska! Alltså när de använder media och låtsas att de är söta
    Sälungar då de faktiskt är något helt annat

  4. Otydligt kanske? Alltså rättshaverist är något någon annan benämner den vars rättighetsanspråk havererat dvs inte nått fram till den som har makt att pröva om det finns en rättighet som kränkts. Den som fått sina anspråk prövade av en instans som utgör effektivt rättsmedel är inte rättshaverist även om rätten inte omfattas av gällande lag. De sökande till Ersättningsnämndem har sökt enligt ersättningslagen. Sofia Rapp Johansson som är född1980 omfattas inte av den lagen. Brotten hon ev utsatts för under sin tid som placerad är väl skedde för över 10 år sen? Hon är då inte rättshaverist utan korkad

  5. Förstår problematiken!

    Det är väl OK att Sofia Rapp Johansson och andra anser att hon blivit kränkt i sina rättigheter ( om man med rättigheter menar rätten att som barn ha en trygg och fungerande barndom). Det problematiska är väl när man använder Sofia Rapps erfarenheter som ett argument att EU och Mänskliga Rättigheter inte är mycket att ha!
    Den sortens slutledningsförmåga är ett samhällsproblem!

    Mänskliga rättigheter MR är ett viktigt styrmedel för nationell rätt att utgå från!

    Det är inte OK att spela ut personer som Sofia Rapp mot staten och dra slutsatsen att vi bör lämna EU!!!

    Sofia Rapp Johansson är mycket riktigt född 1980.
    Ersättningslagen omfattade personer födda fram till 1980.
    Således omfattar inte lagen Sofia Rapp Johansson och andra födda 1980 och senare!

    Ersättningslagen är inte / var inte någon skyddslag utan en tillfällig lag för riktade åtgärder för en speciell grupp. Nämligen de födda/ omhändertagna innan 1980.

    Det är politiskt task-spel att göra som media gjort.
    Gå ut med bild på ett barn som vädjar till medkänsla och omhändertagande och spela ut bilden av det behövande barnet MOT samhället. ( Sofia Rapp Johansson MOT staten!

    Vi har en fungerande rättsordning där 10 års preskription är en del av denna rättsordning!

    För Sofia Rapp Johansson gällde väl 10 år efter då hon fyllde 18?

    En rättstat ger även den anklagade rätt till försvar. Därför har vi allmän rättshjälp till alla anklagade och en prövning av anklagelser.
    I Ersättningsnämnden fanns inga förövare utan staten var motpart trots att själva brotten definierades som ” inom vården och av allvarlig art”, alltså i praktiken inte försummelser i myndighetsutövning utan vad enskilda utsatt det omhändertagna barnet för.

    Om detta kan man ha olika åsikter men vill man arbeta med frågan måste man väl välja att arbeta mot ett mål som är realiserbart.

    Därför kan man mycket riktigt ställa sig frågan vad var Sofia Rapp Johanssons mål?

    Även om hon med all tydlighet visat att hon inte anser sig vara ansvarig utan kräver att skattemedel skall ges till hennes sk. kamp måste väl andra ha rätt att anse att hon är ansvarig för sin handling att processa.

    Det är upp till var och en att stödja kampen med insamlingar och tiggeri men om kampen är att ifråga sätta rättssamhället och vår offentliga sektor/ vårt medlemskap i EU, Mänskliga Rättigheter (MR) och förtroendet för samhället, är det inte OK av media att vädja till känslor istället för saklighet!

    Propaganda för att lämna EU bör föras med sakargument inte känslor!

    Mänskliga Rättigheter ger humanismen företräde framför andra ideér om exempelvis människors olika värde. Visst vissa människor är skickligare på att sjunga, snacka och framträda på ett sätt att de får med sig media och kan göra sig karriär på sitt elände men är det ett sådant samhälle vi vill ha?

    De som själva inte behöver välfärdsstaten och MR vill förstås ha ett sådant samhälle där” Vinnaren tar allt”

    Vi andra som vill ha ett humanistiskt samhälle med solidaritet som grund behöver styrmedel som Mänskliga Rättigheter, social rätt och demokrati för att förverkliga humanism.

    Sluta utnyttja människors medkänsla i kampen för raserande av Mänskliga Rättigheter och demokratiska värden i olika propagandaverksamheter!

    Verklig medkänsla kräver också kritiskt tänkande och omtanke om ALLA, även dem som inte är kapabla att ta för sig!

Lämna en kommentar