Recension av Mognad

img1

Lumme om kampen för att hitta sin plats

Förlag: Lumme Info Förlag 2008
Antal sidor: 235

Del tre av Krister Lummes självbiografiska romanserie har kommit ut,”Mognad” heter den. De tidigare delarna är ”Guds lilla barnaskara” och ”Tvivlaren”.

I centrum för berättelsen står Thomas Luma,författarens alterego. En illa behandlad barnhemspojke, en vilsen tonåring och, i årets roman, en vilsen ung man som letar efter en plats i samhället och en mening med livet. Romanens tid är sent 60-tal som snart ska bli 70-tal. Thomas förhållande med Liisa fördjupas och i den här romanen hinner Thomas bli tvåbarnsfar men innan romanen är slut har han hittat en ny kvinna.

Arbete i centrum

Som i de tidigare romanerna är det skildringen av arbetsliv, av den gemenskap som arbete ger, som är en central del av skildringen. Lumme kan sina arbetsmiljöer, ombord på fartyg som mest är rostholkar eller på järnbruk i Oxelösund. Miljöerna och förhållandet mellan anställda och förmän skildrar han på ett bra vis. Lumme är arbetarförfattare i ordets rätta bemärkelse, han gör inget för att glorifiera miljöerna. Och nog ligger det ljusår mellan Lummes beskrivningar av arbetsplatser och de arbetsplatser som beskrivs i chiclit-romanerna där alla jobbar i tjusiga miljöer.

För nära

Det är när det gäller att skildra Thomas Lumas inre utveckling som romanerna blir  problematiska. Det beror troligen mest på att författaren står huvudpersonen så nära. Det är inte lätt att ta ett steg bort ifrån sig själv för att få ett perspektiv. Krister Lumme känner varmt för sin huvudperson, han förstår honom så bra. Men att förmedla varför Thomas ibland beter sig så fäaktigt kan han inte förklara. Då kommer han genast in på barndomens trauma och modern som svek honom. Han har en bra bit kvar till mognad och självkännedom. Det är synd för det finns onekligen stoff till romaner i författarens liv.

Mer fördjupning

Men det är inte enkelt att göra livet till roman. Ändå lyckades han väl med det i ”Guds lilla barnaskara”, en skildring av ett barnahelvete som stannar kvar i läsarens medvetande. I den romanen skildras parallella livsöden, när bara Thomas står i centrum så blir bredden lidande.

De två senaste romanerna skulle må bra av att författaren skildrade andra på ett djupare psykologiskt plan. Kvinnorna till exempel, de är och förblir bara skissartade och fungerar bara som objekt för Tomas känslor. Som tidsdokumentation och som beskrivning av ”vägen ut” för många åländska unga män har  skildringarna sitt värde. Thomas Lumas kamp för en plats i världen är en del av 1900-talets historia.

BENITA MATTSSON-EKLUND
kulturen@alandstidningen.ax
tel:26635

Lämna en kommentar