Recension av Mognad – Bibliotektjänst

img1

Författaren, född på Åland 1946, har i två tidigare böcker, Guds lilla barnaskara (2003)

och Tvivlaren (2005), berättat om sin uppväxt på en, som han skriver, barnhemsanstalt på Åland. Här vidareför han i en tredje del sin uttalat självbiografiska romansvit. Vi möter huvudpersonen från de tidigare böckerna, nu i 20-årsåldern, på väg mot mognad och vuxenliv, bort från barndomsårens traumatiska upplevelser av förnedring och övergivenhet. Han försöker som ung familjefar anpassa sig till ett normalitetens, den sociala trygghetens, vardagsliv, på landbacken och som sjöman. Det är en långt ifrån komplikationsfri process. Han har svårt att hantera såväl gemenskap som ensamhet. Han tycker sig inte vara hemma någonstans, upplever utanförskap, allt eller det mesta är ”en jävla skit”. Boken har det sociala engagemangets förtecken och är redigt berättad, om än språkligt ojämn. – Rune M. Lindgren

Lämna en kommentar