Rappakalja från Socialministeriet i Finland.

Efter att ha skrivit ett antal brev till både President och Socialminister i Finland har jag nu äntligen fått ett svar. Varför det kommer nu är tydligt i att nu börjar kritiken komma fram i sociala medier.

Däremot så rapporterar  Finska medierna inget. Så är det tydligt i Finland att medierna inte ifrågasätter de folkvalda. Svaret jag fick från Socialministerns tjänstemän tyder på samma beteende. Rappakalja kallas det i Finland som unket  är. Ynkligt unket försöker man dölja barnmisshandel och kränkningar mot sina ungdomar på ett sätt som jag kommer att vad tiden lider söka offentlighet och bedömning av Europa Domstolen om man fortsätter dölja detta tillsmans med Finsk media som inte är de sanningssägare de borde vara. I den övriga demokratiska världen granskar media de folkvalda. Så inte i Finland. I Finland krusar man politiken samtidigt som man grusar för dem som söker upprättelse mot samhället vilket här är tydligt. Media i Finland visar allt mer tydligt att det inte finns något värde i att samhället i Finland misshandlat sina barn lika lite som deras politiker gör det.

Här är svaret från Socialministeriet med mina kommentarer i rött.

Bäste Krister Lumme,

Ni har under flera års tid kontaktat flera ministrar. I era kontakter har ni framfört de missförhållanden som förekommit inom barnskyddets vård utom hemmet och ni ber även finska staten om svar om händelserna bland annat i form av ersättning.

Här visar man en irriterad kommentar. Ni har under flera års tid… Tydligt ska man i Finland inte irritera överheten för mycket. I Finland ska man var tyst och finna sig. Det känns verkligt skönt att jag bor i ett land där man vågar och kan säga vad man vill och även ifråga sätta ministrar som ger svar här i Sverige vilket man inte gör i Finland. Där får underhuggarna svara samtligt som man irriterat visar att egentligen borde jag hålla käften.

Familje- och omsorgsminister Annika Saarikko har bett avdelningen för välfärd och tjänster som behandlar frågor om barnskyddet att besvara ert brev. Det politiska beslutsfattandet särskilt i fråga om ersättning har varit föremål för grundlig behandling. Frågan är betydande, och av denna anledning har den begrundats länge. Familje- och omsorgsministern har bytts ut under processens gång och beslutsfattandet har även fördröjts av detta skäl. Vi beklagar stort att ministeriets svar har dröjt så länge.

Frågan är betydande. Betydande för vem kan jag undra ? Vad är det man beklagar ? Beklagan är stor. Häpp… säger jag !

Social- och hälsovårdsministeriet inledde år 2011 en utredning om missförhållanden inom barnskyddets vård utom hemmet, vanvård av placerade barn och våld mot dem. En forskargrupp vid Jyväskylä universitet intervjuade på uppdrag av ministeriet sammanlagt 299 personer, som fanns eller arbetade inom vård utom hemmet åren 1937–1983. Rapporten ”Missförhållanden och vanvård av barn inom barnskyddets vård utom hemmet 1937–1983”, som utarbetades som ett resultat av utredningsarbetet, publicerades i april. Rapporten finns i elektronisk form på statsrådets webbplats: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/74821.

 Precis som om jag inte visste. Frågan är om dom själva har läst på. Troligen inte!

På barnkonventionens dag söndagen den 20 november 2016 ordnade social- och hälsovårdsministeriet en ceremoni där en offentlig ursäkt från staten framfördes till dem som vanvårdats när de som barn varit placerade inom barnskyddets vård utom hemmet. Som en fortsättning på ursäkten genomfördes tillsammans med Pesäpuu ry ett forum med erfarenhetsexperter för dem som upplevt vanvård under 2017. Ceremonins behållning, bl.a. vad som har hjälpt personer att klara sig har utnyttjats på många orter under turnén Yhdessä koettua som ordnades under 2017. Under turnéns samtliga evenemang har man granskat barnskyddet lokalt ur det förflutnas, nutidens och framtidens perspektiv, genom att lära sig av det förflutna.

Ursäkten är ett hyckleri. Kaffe med bulle fick vi. Resten var rent struntprat av ministern och sakkunniga.

Finska staten betalar inte ut ersättningar utöver ursäkten till dem som vanvårdats. Detta har man kommit fram till efter ett långt och grundligt övervägande. För att få ersättning ska de sökande kunna lägga fram nödvändiga bevis för upplevd vanvård. Att kunna visa upp handlingar och bevis om händelser som ligger årtionden tillbaka i tiden är en utmaning. Vi känner till att man i Sverige avslog över hälften av ansökningarna av denna anledning. Det är sannolikt att största delen av ansökningarna skulle avslås av samma anledning även i Finland. Avslagen på ansökningarna skulle medföra en upplevelse av ny kränkning för den sökande som fått avslag och av att hans eller hennes berättelse inte är trovärdig. Att definiera eller värdera vanvård samt fastställa skadeståndets storlek är dessutom mycket svårt, dvs. vad som är tillräcklig vanvård för att få ekonomisk ersättning. Olika stora ersättningar har upplevts som orättvisa i de nordiska länderna. I Finland är ersättningsnivån generellt mycket låg, vilket skulle kunna upplevas som otillräcklig och kränkande jämfört med den upplevda vanvården. När ursäkten framfördes erkände det finska samhället det som man hittills hade förtigit. Efter ursäkten är det viktigt att utveckla lagstiftning och åtgärder för att något motsvarande inte ska kunna ske igen. Dessa åtgärder utvärderas som bäst vid social- och hälsovårdsministeriet.

Detta är den sämsta förklaring jag läst. Man hänvisar till den svenska ersättningen frågan som kritiserats av både forskare och socialt kunniga. Vad man sagt är att vad som hände i Sverige är en skam som gått till historien som det största sveket någonsin mot dem samhället vanvårdade i Sverige. Att här hänvisa till Sverige är sak samma som att inte läsa på eller heller bry sig särskilt. Bedrövligt att ministerier i Finland hänvisar till andra länder samtidigt som de sopar sin egen vanvård av barn under mattan. Dömande visar man åter att de som man skulle ge upprättelse spottar man i ansiktet än en gång.

Vidare säger man att det inte finns handlingar om hur och var man vanvårdats. Ett löjets skimmer lyser över detta. Tydligt och rakt säger man att vad som framkommit i utredningen inte är styrkt. Dvs. De 299 individer som sagt vad de råkat ut för av staten är inte trovärdiga. Skamligt hur man kan uttala sig på detta sätt. Mera rätt vill man dölja och gömma vad som kommit fram i utredningen. Här har åter falskhetens profeter uttalat sig. De, finska politikerna visar med kraft och mod vilka egentliga lögnare de är och inget annat.

Under innevarande regeringsperiod reformeras barnskyddstjänsterna genomgående. Reformarbetet görs som en del av programmet för utveckling av barn- och familjetjänsterna, som är ett av regeringens spetsprojekt. Särskild statlig finansiering har beviljats 16 regionala projekt för att reformera specialtjänsterna, medräknat barnskyddet. För närvarande görs det pilotförsök i 40–50 team runt om i landet med en ny slags verksamhetsmodell för barnskyddet som utgår från barnet och där man arbetar i team. Tillsynen av vård av barn utom hemmet som stärker barnets rättigheter utvecklas också extensivt. Särskilt stärks beaktandet av barns och ungas egna åsikter i både deras eget ärende och i vidare bemärkelse vid utvecklandet av tjänsterna.

Här visar man med tydlighet att man med camouflage döljer att någon ersättning tänker de inte ge därför att nu skall man i sanning lägga pengar på den vård som är dålig idag. Att detta inte hjälper oss har de ingen humanism att ge förståelse för. Vad de säger är att ersättningen de borde ge till oss ska de ge till någon annan. Därmed får vi betala deras brott mot oss om misshandel och annat två gånger. Så bedömer man tydligt misshandel av sina barn i Finland med att först misshandlar man dem. Sedan kränker man dem en gång till. Detta är dagens politikers sätt att be om ursäkt. Skamligare än så kan detta inte beskrivas.

Skadeståndsfrågorna hör till justitieministeriet. Om skadestånd kan man kortfattat säga följande: Om vanvård har skett och skadorna uppkommit före skadeståndslagens ikraftträdande (1.9.1974) är möjligheterna att få ersättning obefintliga. Även i fråga om fall av vanvård som skett efter att skadeståndslagen trätt i kraft har rätten att få skadestånd sannolikt till största delen preskriberats. Ju färskare ett fall är, desto bättre möjligheter har den skadelidande att få ersättning. För skador som uppdagats under de senaste tre åren har rätten att få ersättning med säkerhet inte preskriberats. Skadestånd ansöks genom att talan väcks hos domstol. Bevisbördan för skada ligger hos den skadelidande. För att få ersättning ska han eller hon bevisa att skadan uppkommit, skadans storlek samt orsakssamband mellan skadan och verksamheten för den som orsakat den påstådda skadan.

Här drar man ihop skadestånd och annat i den unkna Rappakaljan till förklaring de ger som svar. Detta handlar inte om ett skadestånd. Det handlar om att erkänna att man misshandlat barn systematiskt och vedervärdigt. Politiker som visar att detta var ovärdigt med att be oss om förlåtelse tillsammans med en kopp kaffe och en bulle har inte förstått lika lite som de inte heller har någon empati för den barnmisshandel och de brott mot mänskliga rättigheter de tillfogat sina barn. De är inte trovärdiga. De erkänner inte heller sina missgärningar. Politikerna i Finland som idag säger sig leva i en rättsstat visar med tydlighet att i Finland kan man slå och misshandla sina barn och även kränka dem samtidigt som man med både lögn och list förfalskar rättvisan till dem man misshandlat och slagit.

 

Tack för att ni har varit aktiv med att lyfta fram denna svåra fråga. Er röst tillsammans med övriga vanvårdades framförda åsikter har startat en samhällelig diskussion och lett till de ovan beskrivna reformerna inom hela barnskyddet och i de frågor som gäller vård utom hemmet.

 

Jag önskar er allt gott i fortsättningen,

 

 

Socialråd                                                    Marjo Malja

 

Konsultativ tjänsteman                              Annika Parsons

 

Avslutningen om ett tack till oss ett hyckleri av bästa märke.  Nu även i detta brev. Vad detta ytterst handlar om är att man tydligt inte har förstått lika lite som man inte heller bryr sig. Att tacka oss som berättat för samhället om och hur man i Finland systematiskt vanärat och vanvårdat sina barn är skamligt kränkande. Att vad vi berättat åter rivit upp gamla sår samtidigt som vi än en gång upplevt den misshandel man tillfogade oss en gång till visar man inte heller någon empati och förståelse för.

Att man inte skäms är min fråga? Jag kommer nu att pröva detta hos Europa Domstolen och fråga dem vad de anser om hur Finska politiker behandlat oss då det gäller brott mot mänskliga rättigheter och om det i så fall räcker att be oss om ursäkt. Frågan kommer även att ställas med vilken rättighet de anser att de kan kränka oss nu som vuxna som de även gjorde mot oss då vi var barn.

Läs Svaret i World fil

2 reaktioner på ”Rappakalja från Socialministeriet i Finland.

  1. Snälla Krister, jag blir bekymrad när jag läser hur du skriver.
    Det den Finska Regeringen beslutat vilar på vad som framkommit från den Svenska ersättningsordningen. Som vi alla vet är det en Historiker som dels blivit professor på Upprättelsens gränser vid Tema Barn Linköping. Hur hon valt att med utgångspunkt i den svenska Upprättelseutredningen av Kerstin Wigzell agera för att stoppa andra länder från att ge gottgörelse för de brott som inte längre omfattas av skadeståndsrätt då de hände för så länge sedan att de preskriberades känner nog de flesta till. Att en historiker skulle förväntas ha kunskaper utöver sina historiekunskaper i sådan omfattning att hon och hennes medarbetare skulle kunna förstå denna komplicerade fråga i brottsoffer perspektiv är det väl ingen vanlig människa som förväntat sig.
    Göran Johansson inledde Vanvårdsutredningen på ett seriöst och engagerat sätt. Vanvårdsutredningen var öppen att ta in och låta sig påverkas av de intervjuer de genomförde. Sedan fick hans tidigare chef från Socialstyrelsen uppdraget att genomföra Upprättelseutredningen. Om du följer Åse Lo Skarsgårds artikelserie på Socialpolitik.com kan du se hur Kerstin Wigzell gick i god för de personore som inte var inbjudna till pressträffen då vanvårdsutredningen delrapport lämnades till Maria Larsson. Kerstin Wigzell trotsade vakternas mandat att inte släppa in de personer som ville tränga sig in oinbjudna med orden att hon gick i god för dem ” Allt annat vore skandal!” Du har ju stoppat utbetalningar från Socialstyrelsen då de personer som nu blev insläppta av Socialstyrelsen förre generaldirektör så du vet att det handlade om många miljoner som Socialstyrelsen var på väg att betala ut.
    Om man vore mycket snäll mot makten skulle man kunna skriva att det handlar om okunskap och naivitet från Kerstin Wigzells sida.
    Man skulle också kunna hävda att staten sparade in miljoner genom att ge rehabbidrag till de föreningar som sökte medel via Socialstyrelsen.
    Kerstin Wigzells Upprättelseutredningen skapade den Ersättningsnämnd som enligt ersättningslagen har avhandlat de svenska sökandens beslut.
    När hälften fick avslag har Johanna Sköld som utsetts till professor ( Kerstin Wigzell satt i styrelsen för Linköpings Universitet) och hon har missionerat om hur ERN återtraumatiserat sökanden. Hon har tagit ställning i sakfrågan och vid det Seminarium som hon arrangerade i Norrköping dit inbjudna från Finland och andra länder deltog lyftes Sverige som ett skräckexempel.
    Självklart kan inte någon av de länder som tagit del av det Svenska dubbla sveket osv ta efter den urusla Svenska modellen.
    Jag har läst vad du skrivit genom åren och jag vet att du inte ville ha en ekonomisk gottgörelsemodell i Sverige utan en social fond.
    En socialfond hade fungerat annorlunda. Motargumentet var att de som inte fått några följder då skulle riskera att få mindre gottgörelse än de som fått följder- det skulle alltså bli orättvist resonerade Kerstin Wigzell. Lika dumt som att tycka att den som brutit benet får mer än den som inte brutit benet.
    Eftersom det handlar om en typ av Exgratia ersättning då man ersätter preskriberade brott som alltså inte omfattas av skadeståndslagen är det ett politiskt beslut. Kerstin Wigsell utsågs av Maria Larsson. Hennes uppdrag var givet av den politiska makten ( Reinfelds rövarband) och blev därefter. Att Johanna Sköld skulle våga vara kritisk mot Kerstin Wigzell eller den politiska makten är nog långsökt. Att vara lydig och spara pengar och stoppa gottgörelse för historiska brott har ju också lönat sig!!!!

    Du har varit med i detta så länge Krister. Mitt råd är att du strukturerar!

    Du skriver att du skall gå till EU. Med vadååå? Att Finland tagit till sig av Sveriges erfarenheter om att de sökanden återtraumatiserats och farit illa och därför valt bort en ersättningsmodell som gör mera skada än nytta?
    Om du skall klaga på Finska statens agerande så måste du ju hitta en väg att visa att Finland bryter mot något!
    Du har alltid använt ” rättshaverister” som begrepp för att håna andra. passa dig så det inte slår tillbaka på dej själv!

  2. Jag har läst på lite och du måste först och främst läsa in dej på Finsk lagstiftning.
    Sen måste du gå igenom alla inhemska instanser och söka gottgörelse.
    Sen måste du gå till MR och antagligen artikel 13 som handlar om rätt till effektivt rättsmedel .
    Då gäller om du har victim status eller inte dvs om de inhemska rättsinstanserna gett dej det.
    Då kan du klaga

Lämna en kommentar