Lumme mot Finland…

Så där ja…

Svaret från Europadomstolen kom ganska så snabbt. En vecka tog det. Där tar man saker på verkligt allvar och låter inte saker och ting ligga i lådan så dokumenten möglar innan dom läses.

Vad jag fick läsa i ett litet avlångt kuvert var precis vad jag väntade mig. Jag hade inga illusioner om att jag skulle bli miljonär på att kräva ersättning för den misshandel och vanvård det finska samhället praktiserade på mig. I första hand visste jag att vad som hände i Finland är upp till den egna nationen hur man hanterade gånga tiders brott. Allt handlar om att de brott de utrett är preskriberade. De finska politikerna företrädande samhället visar att de är uppriktiga i att be om ursäkt för vad som skett. Detta med att gömma sig bakom preskriptionstider man tydligt praktiserat i Finland och på Åland för att slippa beta ut en ersättning som vidimerar skulden. I Norge och i Australien tillsammans med Sverige och andra länder ersatte man dem man stal barndomen av. Ytterst handlar allt om humanism vilket de inte i Finland har någon större aning om vad är lika lite som ålänningarna hävdade samtidigt som de valde att hycklande be om en ursäkt som tydligt ännu mer visade på att man pissade på oss än en gång.

Detta faktum har jag skrivit spaltmeter om. När det gäller Europadomstolens ställningstagande ser jag detta som patetiskt i den bemärkelsen att man citat skriver:

Redogörelse för påstådda kränkningar saknar hänvisning till åberopande artiklar eller håller inga relevanta argument.

Att jag skickat dem två utredningar på sammanlagt 300 sidor där man både på Åland och i Finland säger att detta var ett brott mot de barn de skulle skydda är enligt domstolen inte dokument som håller i deras domstol. Här säger domstolen att detta inte var relevant vilket betyder att vad man utrett inte hade någon betydelse eller heller är viktigt för deras sätt att se. Därmed lägger man locket på samtidigt som man även i andra stycken hävdar att någon angelägenhet för dem heller inte finns då det gäller upplysningar och datum.

Vidare säger man att inga beslut har fattats i förvaltningsdomstolar eller andra domstolar. Här visar sig löjets skimmer än en gång från Domstolen i att någon betydelse för dem finns inte här heller. Högstämt visar man att tydligt har man annat att göra. Barn som misshandlats, våldtagits och kränkts där man tog av dem deras värdighet tillsammans med barndomen är inget som inte ingår tydligt i Europadomstolens värdering av barnbrott. Tydligheten i deras argumenterade visar på att allt hände för länge sedan.

Avslutningsvis är min kommentar. Någon förhoppning om att domstolen skulle ta upp mina påstående hade jag inte då jag lade alla mina argument på postlådan. I mitt stilla sinne visste jag att skulle jag komma någonvart i denna domstol borde jag skaffa mig ett juridiskt ombud som en advokat eller annan person som kan dra en slipsten mot överhöghetens domstol i Strassburg. Mina tankar var mest att jag hävdar orättfärdigheten där jag egentligen med detta skulle göra ett avslut i detta om vanvården mot mig och mina gelikar som jag engagerat mig i under snart 15 år. Kommentera och visa på ofärdigheten kommer jag att göra det då tillfälle ges om hur illa Finland behandlat sina barn och hur illa de idag behandlar sina medborgare de ärligt borde be om ursäkt till i stället för att hyckla som de gör idag. Historien kommer säkerligen att kommentera vanvården för nästa generation. Själv kan jag känna mig nöjd. Jag har bevisat orättfärdigheten På Åland och i Finland. Jag var en av de som stod främst på barrikaden att den svenska vanvården utreddes där många fick ersättning för den misshandel det svenska samhället var delaktiga i mot dem.

På Åland och i Finland visade man hyckleriet vilket historien kommer att döma då den tiden kommer. Stolt är jag över att historien kommer att läsa om min barndom. Detta i min roman om Guds Lilla Barnaskara. En bok försvinner inte. Den läses av generationer framåt. Då kommer mitt namn att nämnas om att jag berättat. Allt är en ovärdighet som skulle ha fallit i glömska om inte jag hade visat min envishet i att berätta vad samhället i Sverige, Finland och på Åland dragit på sig. Här känner jag mig otroligt stolt. Denna stolthet kan ingen ta av mig någonsin vare sig nu då jag lever eller om jag är död. Amen…

Lumme mot Finland. Läs PDF HÄR

Lämna en kommentar