Vem är Krister Lumme

Äger jag råttans egenskaper? Läs mer här…

Rösta i valet.

Jag föddes på Åland år 1946 i augusti månad. De första fyra åren som barn var en lycklig barndom. Mycket har jag berättat i min bok Guds Lilla Barnaskara om mina första år där jag sedan vid fyra års ålder hamnade på barnhem när mina föräldrar skilde sig och jag blev ensam med min fader som var sjöman.

Hur myndigheterna  kunde lämna ett fyraårigt barn till en sjöman är idag för mig en gåta. Någon annan utväg fanns inte än att jag skulle få tillbringa min uppväxt hos andra människor då min fader var ute på havet. Då min fader blev sjuk stundade en permanent barnhemsvistelse som uppväxt då min moder i Sverige inte kunde ta mig över Ålands hav samtidigt som mina bröders styvfader vägrade ta hand om ett barn till. Min barnhemsuppväxt har jag dokumenterat. Alla som vill veta mera kan beställa mina böcker här på min hemsida. Finns inte många kvar. Vill man läsa mina böcker finns de på biblioteket. Guds Lilla barnaskara finns även som ljudbok. En femton timmars resa kan man lyssna till om man väljer ljudboken.

Berättelsen i Guds Lilla Barnaskara slutar  då jag vid femton års ålder lämnade barnhemmet på Åland och förenades åter med mina bröder och moder i Sverige. Brödraskapet och moderskänslor hade vid femtonårsåldern ätits upp utav vistelsen på barnhemmet som hade utvecklats under uppväxten till en anstalt. I Sverige vantrivdes jag. Efter ett år i Sverige reste jag tillbaka till Åland där jag  mönstrade till sjöss.Sjömanslivet blev ett sätt att leva. Efter tjugo år som sjöman gick jag i land och blev fastighetsskötare.  Brandman blev jag på deltid vilket  arbetade med i 25 år där jag även fungerade som brandbefäl under nästan 20 års tid.

Min arbetsgivare var under lång tid Strängnäs Bostads AB och Strängnäs kommun där jag varit anställd i 25 år. Idag är jag pensionär. Denna hemsida kommer mycket att prägla mig som person ifrån dessa två yrken och mina år som sjöman under 20 års tid, och som gör att jag idag är den person jag är idag  därför att jag dagligen arbetar med människor samtidigt som jag även befunnit mig i yrken  för att hjälpa människor.

Under mina levnadsår har jag varit och är ännu idag en engagerad person. Mycket i min vardag idag är engagemanget i politik och föreningsliv. Mitt engagemang som facklig förtroendevald har jag burit med mig i snart fyrtio år. I politiken har jag funnits i snart tjugofem år. Till mina politiska uppdrag nomineras jag till ifrån den Socialdemokratiska föreningen i Mariefred där jag bor. Idag sitter jag med i Fullmäktige vilket jag funnits i tre mandatperioder där jag nu befinner mig i den fjärde. Den femte ska nu kanske börja efter valet om så väljaren vill. Mitt sociala patos är stort. Under mina år i politiken har jag även funnits med i kommunens Socialnämnd i nästan tio år. Jag är även ledamot i  i Arbetarkommunens styrelse i Strängnäs samtidigt som jag även finns som ersättande ledamot i kommunstyrelsen.

När det gäller den fackliga världen har jag varit mycket engagerad som förtroendevald i Brandmännens Riksförbund . Jag var deltidsbrandman i Mariefred i tjugofem där jag nu har lagt upp brandhjälmen på hyllan. Under 20 år  fungerade jag som styrke-ledare dvs. Brandförman med stort ansvar i en utryckningsstyrka på väg till en olycksplats. Naturligt för mig har alltid varit att engagera mig fackligt. Vilket präglat mig som person och människa då det gäller samhället i stort.

När det gäller i övrigt om engagemang ligger barn och ungdomspolitiken i det sociala mig mycket varmt om hjärtat. Jag var en utav de som fanns med och bildade föreningen Samhällets Styvbarn där jag även blev föreningens förste ordf. Jag lade ned mycket arbete och även eget kapital för att föreningen skulle bli talesmän för alla som idag finns inom familjehem och i HVB hem. Fortsättningsvis kommer jag att verka för att staten måste ta sitt ansvar för vad man administrerat under gången tid vilket även staten har sagt sig man skall göra. Jag har kritiserat Upprättelsen då den på många sätt varit egoistisk där kollektivet som helhet inte framträder. Upprättelsen för vanvården i Sverige är inte uppnådd för alla. Frågan om den gångna vanvården måste fokuseras på det som är idag och där  sätta all kraft till en förändring inom den sociala barn och ungdomsvården. Här på min hemsida kan man läsa en hel del om min egna upprättelse tillsammans med de som vanvårdades här i Sverige

Jag har även påverkat att man även på Åland utrett hemmet Stiftelsen Hemmet där jag  växte upp om och hur man även på Åland åsidosatte barns egen trygghet för att få växa upp med värdighet och kärlek. Jag har även  krävt att man även Finland gör upp om den skamlig historia som även förekom i Finland lika som i Sverige. I Finland lade man locket på. Där bad man om en hycklande ursäkt liknande den på Åland. Detta kan man även läsa om här på min hemsida här om hur illa manbehandlade oss än en gång till där lika som man gjorde då vi var barn.

Så till min familj. Jag är gift sedan 40 år med Ylva som jag har två barn tillsamman med. I ett tidigt förhållande där jag vid 21 års ålder blev fader har jag i min bok Tvivlaren beskrivit en början till faderskapet där jag fortsätter i boken  Mognad om faderskapets trauma där jag fanns i egen vilsenhet  samt tanken om att aldrig låta mina egna barn få hamna på ett barnhem.

Mitt författarskap är lite upp och ned just nu då det händer en del som berör mig nära där jag åter befinner  mig i närheten av min uppväxt p.g.a. av att man på Åland har utrett den kränkande barndom jag själv befann mig i.  Just nu skriver jag på en bok om min fader som dog och levde inom psykiatrin hela sitt liv. En avslutande bok om mitt eget liv kommer jag avsluta med i boken om en Agitator vilket även blir titeln kommer då den förhoppningsvis kommer ut om något år där engagemanget speglar mitt liv de senaste 30 åren i mitt liv.

Idag är jag  stolt över vad jag  uträttat på en krokig och bitvis turbulent väg som visat mig vägen där jag idag befinner mig idag. Mitt eget släktskap från mina föräldrar har jag aldrig haft någon kontakt med samtidigt som jag inte heller vet vilka de är. Namnet Lumme skulle ha försvunnit ur folkbokföringen om inte jag hade fört mina gener vidare genom mina barn Anette, Maria och Martin.

Min äldsta dotter Anette finns på Gotland med barnbarnet Andre. Min yngsta dotter Maria bor i Eskilstuna med dotter och son . Sonen Martin bor i Örebro tillsammans med sin hustru Natalie och lilla Isabelle. Barn och barnbarn är den största lyckan. Allt är ändå inte enbart lycka en lycka som inte går att mäta vilket inte alltid heller är en lycka då livet lika abrupt kan visa andra sidor med sorgen i bagaget. En tragisk upplevelse var då min äldsta son Mikael dog i en överdos heroin 27 år gammal. Händelsen går inte att beskriva då det gäller sorg och saknad när barnet går bort före föräldern. I min bok om Agitatorn kommer jag att beröra narkotika problemet med beröringspunkter till den sociala ungdomsproblematiken och på så sätt även försöka hedra minnet utav min bortgångne son.

Under året 2011 lämnade min äldsta dotter Annettes äldsta barn jordelivet endast 18 år gammal. Detta är en tragik utav stort mått och som man inte kan beskriva med några ord här men som är en del utav vad som hänt i min familj och som jag ofta och mycket tänker på. Livet ser jag som en kort tid att se oss omkring den tid vi finns här på jorden. Att tappa ett barn och ett barnbarn från  livet känns ont. Vad min äldsta dotter Anette fick uppleva då sonen Joakim hittades död är ett trauma som gör ont i hur kort livet kan bli då han dog innan sin arton årsdagen.

Själv går jag mot mitt sjuttionde år. Idag känns födelsen för mig ganska så avlägsen då jag nu börjar se att dagen då jag själv ska lämna jordelivet som inte länge är avlägsen i den meningen att jag nog snart har levt livet klart som mina föräldrar en gång gav mig.

Här har jag nu presenterat en bit av mig själv och mina närstående. Jag hoppas att min hemsida kanske kan ge ett bidrag till tankar och utbyte hos någon som här läser om mina funderingar samt det engagemang jag har idag och befinner mig i.

ATT00018

Mariefred i augusti 2018