Finsk vanvård av barn värst i hela Europa…

Lägger ut här delar av den finska vanvårds rapporten som kom för ett år sedan. Själv har jag inte förrän nu läst igenom det hela. Detta därför att jag orkade inte gå igenom allt än en gång om hur man på Åland förnedrade och kränkte mig hela min barndom.

Efter att nu läst igen det hela än mer grundläggande kan jag konstatera att i Finland administrerade man systematisk misshandel både psykiskt och fysiskt än värre än i Sverige. Rapporten här ger en grundläggande syn på hur utsatta barn som det finska samhället skulle vårda blev misshandlade av det Finska samhället men som man idag inte vill visa eller heller ersätta.

Jag kommer här nu att lägga ut delar om och hur de intervjuade upplevde den barndom som det finska samhället stal av dem men som de i Finland inte ens höjer ögonbrynen åt mer än att de skamlig bett om ett förlåt som är det mest kränkande en civiliserad stat idag visat mot sina  barn som de bevisligen misshandlat och kränkt. Detta sammantaget  år ut och år in trots att konventioner och annat sagt vad som gäller för barn och att de ska få vara barn vilket den finska staten tog av dem fullt beräknande skamligt kränkande.

Att man sedan idag lägger allt åt sidan som om inget hänt är än mer skamligt. Själv har jag skrivit ett antal brev till både regering och riksdag i Finland. Man har inte ens svarat. Tydligen är jag en gaptratt och inget annat. Troligen tror de att jag kommer att vara tyst. Vill med detta berätta att jag kommer att visa detta och peka på den skam det finska samhället försöker gömma så alla ska glömma. Detta kommer jag att påminna dem om ända tills jag hamnar i graven. Mer om hur kommer jag att lägga ut inom de närmaste dagarna då jag kommer att besöka Helsingfors för att överlämna krav om ersättning för brott mot mänskliga rättigheter. Om detta inte hörsammas under våren kommer samma skrivelser att hamna i Bryssel .

Vad det Fiska samhället visar mot mig och alla övriga de misshandlat är en högtravande attityd och minimala intresse tillsammans med finsk media där de i sin tur sitter och darrar i knät på makthavarna. det är en skam när ett samhälle visar att barn man misshandlat inte har något värde.

Hela rapporten/ utredningen  kan man läsa här : 

Vanvårdsrapporten i FinlandUtredningen hade i uppgift att skapa en bild av de missförhållanden, vanvård och våld som upplevdes vid vård utom hemmet inom ramen för barnskyddet 1937–1983 och de mekanismer som parterna hade till sitt förfogande för att avslöja eller förändra dessa saker.

De intervjuade hade erfarenheter av kraftigt fysiskt och sexuellt våld, försummelse av barnets grundläggande behov, dvs. mat eller hälsovård samt fler former av förödmjukelse. Dessa erfarenheter har påverkat självkänslan och utvecklingen hos de intervjuade

Utredningen visar att i alla former av vård utom hemmet förekom våld och vanvård. Inom vården utom hemmet har man inte alltid sörjt för barnets grundläggande behov: mat, hälsovård eller lämplig klädsel. Barnets utveckling och utbildning har inte stötts och hans eller hennes uppväxt till en del av samhället har inte beaktats. Mycket tungt arbete har utförts särskilt i skolhemmen. Arbetet i fosterfamiljerna har ofta överskridit vad som är rimligt både i fråga om alltför tunga uppgifter i förhållande till åldern och ojämlik behandling då fosterfamiljens egna barn inte har utfört likvärdiga uppgifter. Vissa av barnen upplever att de enbart varit arbetskraft och en källa till ekonomiskt stöd i fosterfamiljerna.

Många av de intervjuade berättar hur deras föräldrar har svartmålats på placeringsplatsen. De har inte nödvändigtvis fått hålla kontakt med sin biologiska familj eller uppmuntrats till det. Syskon har kunnat hamna på olika placeringsplatser, vilket har avbrutit familjekontakten och efterlämnat en osammanhängande kontakt för resten av livet.

Barnens uppväxtmiljö har inte alltid varit trygg. Barn har på sina placeringsplatser råkat både se och uppleva våld. Våldsutövarna har varit både vuxna och andra barn. Vuxna lägger ofta inte märke till våldet mellan barn särskilt på barnhem och i skolhemmen eller så har man inte velat ingripa mot det. Fall av misshandel inträffade enligt intervjuerna inom såväl familjevården, på barnhemmen och även i skolhemmen. Enligt utredningen var skolhemmet den våldsammaste av placeringsformerna: alla som varit på ett skolhem berättar om våld. Våld som förekom inom familjevården döljer sig bakom skyddet för privatlivet, men tar sig enligt intervjuerna ytterst extrema former. Barn har kunnat misshandlas nästan dagligen på flera mycket råa sätt.

I intervjuerna är sexuellt utnyttjande oftast sexuella handlingar mot ett flickebarn utförda av en vuxen man med ansvar för vårdnaden om barnet. Det ska dock beaktas att det i intervjuerna också berättas om sexuellt utnyttjande utfört av kvinnor och mäns sexuella handlingar mot pojkar. Sexuellt våld mellan barn är också ett ämne som inte nödvändigtvis når de vuxna men om vilket det berättas särskilt i en institutionskontext.

Våldet har fortsatt eftersom tillsynen över vården utom hemmet inte har varit effektiv eller fungerat väl. Enligt samtida material som gäller vård utom hemmet såsom facktidskrifter inom området har en del av särskilt de strukturella problemen åtminstone på någon nivå varit kända av myndigheterna. Överdriven kroppslig aga har inte varit tillåtet, och ett barn har inte fått behandlas våldsamt. I anvisningarna för verksamheten inom vården utom hemmet utfärdades till exempel grundläggande anvisningar för tillsynen över fosterfamiljerna, men i intervjuerna framkommer det inte att tillsynen varit effektiv eller välfungerande. Det samtida materialet visar också att resurserna inom barnskyddet har varit underdimensionerade i förhållande till arbetsmängden och uppgifterna.

Här ett litet utdrag ur intervjuerna :

De extrema fallen av psykiskt och fysiskt våld inom fosterfamiljerna, såsom ovan, visar att fosterföräldrarnas vanvård inte alltid skedde i uppretat tillstånd eller plötsligt, utan att det ibland var metodiskt, utdraget och sadistiskt. I följande citat beskriver berättaren ett straff som verkställdes först dagen efter händelsen. Orsaken var att han hade lutat sig mot ett bord.

Och sen var det sånt att… vi tittade på tv och jag lutade mig mot vardagsrumsbordet och jag hade säkert tänderna på bordskanten och då fick kvinnan dåndimpen av det. Igen då gubben var i jobbet, tydligen var mannen också med på det, för följande dag måste jag hämta en stor björkklabb i lidret och… och så var det så att jag från dag till dag stod med vedträt i munnen i vardagsrummet och jag måste gnaga på det. Jag kommer ihåg att det var helt litet i mitten sen.

(Man, född 1970–74)

Sen hittade han [pappan i fosterfamiljen] på såna system, straff, vi hade en liten toalett, där det fanns ett badkar, en toalettstol och ett handfat. Han gick dit och sket, lät bli att spola, lämnade upp locket och beordrade mig att komma dit. Jag måste stå där några timmar som straff för nånting. Sen stängde han dörren, släckte lamporna och smög sig då och då i strumpfötterna bakom dörren, ryckte blixtsnabbt upp dörren för att kontrollera att jag inte satt på badkarskanten eller lutade mig mot väggen, utan att jag faktiskt stod i den positionen. Och om han överraskade mig med nåt sånt så fick jag stå en timme till eller två. Det här hörde på sätt och vis till skithistorierna. [- -] Sen i nåt skede så började han påstå att du inte kan gå och skita här inne, då din skit luktar så illa, att gå in i skogen. Det var ett rekreationsområde, [områdets] parkområde. Jag måste då gå och skita i skogen ett tag, då min skit luktar så illa, att jag inte kunde göra det i deras toalett.

(Man, född 1955–59)

Stryk är ett allmänt begrepp som inte definieras noggrant i intervjuerna; vanligen används det för att beskriva ett kroppsstraff som utdelades med ett föremål eller med handen på ryggen eller bakdelen. Det är uppenbart att stryk var en allmän uppfostringsmetod på barnhemmen. På barnhemmen var det vanligen barnhemmets föreståndare eller föreståndarinna som gav stryk och straffet utdelades i föreståndarens rum, vilket gjorde att det fanns mera auktoritet bakom straffet. Som redskap användes exempelvis ris som barnet självt hade hämtat från skogen, en rotting, ett bälte eller annat spö – i värsta fall, såsom på ett visst barnhem, blötlades riset i lutvatten, för att såren skulle svida och läkas långsammare.

[V]i hade tre kilometer att gå till skolan och hon [föreståndarinnan för barnhemmet] gav en exakt tid, det var en halv timme man hade på sig att komma hem, tre kilometer, om du inte var där halv tre, så kom föreståndarinnan emot dig i dörren och det första hon sa var att du får ris och jag hämtade ris och det blötlades först i lutvatten och sen det där fick jag på bara baken och det där, ju mer man skrek desto mer ris fick man. Men sen efter det så fick man stå i en mörk skrubb, en mörk skrubb från en till två timmar och stå och fundera djupt på sina synder. Och det här, det här är en av de här sakerna och det upprepades alltid, då visste man nästan att nu har jag igen kommit för sent från skolan och det här upprepades. Jag vet inte då om man blev apatisk på nåt sätt, eller man visste nästan redan att ta ris med sig då man kom.

(Man, född 1945–49)

Lämna en kommentar