Är vi snart tillbaka till 50-talet?


Med facit i hand kan jag åter idag se hur samhället än en gång visar en humanism som skrämmer. Politiker som säger sig har gjort avbön om hur man misshandlade sina barn håller idag på att göra om samma resa. Aldrig mer sade man. Vi lovar att göra vårt yttersta för att värna barnen för att detta inte ska hända igen. Så sade riksdagen talman med drottningen som åhörare då över tusen personer samlades i Blå Hallen den historiska novemberdagen när staten bad om ursäkt till dem som utsatts för vanvård och övergrepp i barnhem och familjehem.

Sveriges politiska toppskikt stod bakom ursäkten som kom efter att Vanvårdsutredningen där över 866 intervjuer av misshandlade och kränkta barn blottlade omfattande övergrepp och kränkningar av placerade barn.

Den samlade politikerkåren lovade då att prioritera utsatta barn. Idag visar det sig i verklig mening vad som har hänt och vad som händer. Allt handläggs idag av en socialdemokratisk regering där den svenska modellen är mantrat vilket jag hyllar som socialdemokrat men som jag hatar då jag ser att vad man säger inte visar innehållets helhet. Främst har ansvarig minister satt LSS vården under lupp där man säger sig ska spara pengar som idag visar på att vad som återkommer i stor skalla är nya barnhem där barn ska placeras utan föräldraskapets trygghet då samhället säger sig ska spara pengar.

Vad som händer i sparandets spår har man tydligt inte brytt sig särskilt om. Lika lite ser man inte heller sig i backspegeln om vad man lovat och vad man sade aldrig skulle få hända en gång till. Man ser inte den vanvård som drabbade barn där de satt inlåsta inom institutionsvården tillsammans med övergrepp och vanvård då detta begav sig. Idag håller man på och gör om samma resa där man tillåter att socialtjänster tar barnen från sina föräldrar för att deras handikapp kostar för mycket. Idag bygger man åter ut institutionsvården samtidigt som man tar barnen från sina föräldrar.

Kommunerna som fått uppdraget att ta hand om LSS ärenden har inte de pengar som behövs då staten dragit in på medlen. Tydligt vet man hur man ska lösa uppgiften som staten lagt på dem. Därmed har man börjat bygga nya barnhem där man stänger in barnen. Det politiska löftet om att göra sitt yttersta för att värna om barnen har man glömt. In med dem på institution är mantrat. Där kan de sitta och glömmas bort av samhället. Genom årtionden har det varit så att regeringar oavsett färg inte velat ta i den sociala barnavården. 290 kommuner ska idag ta hand om barn som far illa. Fattiga och utsatta barn har under lång tid varit en ointressant politisk uppgift. Få riksdagsledamöter engagerar sig i frågan. Därmed faller allt åter tillbaka till femtiotalet där vanvården dominerade barnens väl och ve. Politikerna står idag och ser på lika som de gjorde då vanvården av barn administrerades som barnfängelser då detta begav sig vilket man även bett förlåtelse om som idag måste ses som ett enda hyckleri.

I Eskilstuna som exempel byggs det idag barnhem för barn med funktionsnedsättningar. Kommuner runt om i landet bygger återigen för barnboende. Säkerligen inte det första. Det lär inte heller vara det sista. Familjer med barn och omfattande funktionsnedsättningar får inte idag i vårt välmående samhälle behålla personliga assistans till barnet. 50-talet är på väg tillbaka med stormsteg. På 50-talet placerades barn med funktionshinder på olika institutioner. Sinnesslöanstalter kallades de för då man såg annorlunda individer som icke normala. Där vanvårdades de och blev slagna samt pryglade av människor som inte hade något till övers för deras handikapp.

Den ansvariga ministern Åsa Regnér säger att alla som har rätt till stöd ska få det. Vad hon menar är att kommunerna ska betala. Vad som händer är att när de kommunala kostnaderna ökar börjar kommunerna leta efter billigare lösningar. Eskilstuna kommun är en av dem som idag bygger bort ansvaret för barn som borde ha samma värde som övriga barn. De kanske rent av bygger fler barnhem där barnen bor tillsammans och kan dela på assistenterna. Därmed är vi åter tillbaka till 50 talet. Vad politikerna lovade för några år sedan är en skam för landet som återgår till de gamla då de välmående själva inte ser vad som pågar. Frågan är vad de skulle säga själva om deras barn fick ett stående handikapp och socialtjänsten knallade in och tog hand om barnet deras. Frågan är hur det skulle kännas för dem där de tar det egna som självklart innan det händer dem själva.

Skamligt. Skamligt. Vanvården av barn börjar åter bli synlig i Sverige. Idag har man börjat att återinföra barnhem i landet. I första ledet står barn som bär handikappets märke. Fortsättningsvis visar Sverige att åter permanenta den vanvård man administrerade för inte så länge sedan. Nu i en modernare variant.

Vanvården av barn som utreddes i Sverige med undertecknad som var en av pådrivarna där man efter utredningen lovade att vad som hänt inte skulle upprepas blev en lögn och hyckleri av största märke.

Alltid börjar man i liten skala. Barn som behöver hjälp och stöd placeras idag på samma sätt som förr i tiden. Bygger man barnhem kommer detta att utvecklas tills en vanvård man sade inte skulle få upprepas.

Man säger att något gått sönder i Sverige. Jag är benägen att hålla med. Bedrövligt illa är det. Skamligt, skamligt. Allt om skam måste upprepas. Frågan är om någon bryr sig. Man gjorde det inte då man vanvårdade barn för femtio år sedan. Nu upprepar man samma vanvård. Vem bryr sig är frågan jag ställer till de hycklare som idag gör om vad de sade inte skulle mer få förekomma men som man åter permanentar på ett sätt som skrämmer.

Lyssna på vänstern

Lämna en kommentar