Ändamålet helgar medlen…

Att vara politiker är att vilja. Bakgrunden som politiker har jag med mig från barnhemmets mörka tid. Misshandlad och kränkt som individ är jag idag fast beslutsam i att verka för rättvisa. En rättvisa där jag står fast i marken med rak rygg oavsett hur det blåser.

Politiken däremot är inte rättvis. Allra minst är individen som ska förverkliga politiken alltid rättvis. Undantag finns. Ofta och mycket gäller ändamålet att helga medlet. Engagemanget inne i politiken är ofta en språngbräda för att öka eget kapital med att sedan där åka i en gräddfil som väljarna betalar.

Tydligast kan man se hur Sverigedemokraterna idkar ändamålet i att utnyttja den politiska plattformen. I Strängnäs kommun har det i dagarna blivit känt att Riksdagsledamoten Stefan Jakobsson återfinns på Sverigedemokraternas kommunala förtroende lista trots att han fick avgå från Riksdagspolitiken där han hade fifflat och myglat med arvoden och resor på väljares bekostnad. Skammen syns tydligt om och hur företrädarna i partiet anser det ska vara i politiken. Kommentarer från Sverigedemokraterna i Strängnäs är att man kan inte låta en intelligent och klok människa som Stefan Jakobsson är få försvinna in i tomma intet. Han är mycket kompentent för partiet han företräder säger man från centralt håll. Att hans stora kompetens ligger i att han anser sig få fiffla och begå brott som politiker visar på att politiker i partiet han tillhör ser sig själva främst vilket gör att ändamålet helgar deras medel att nå makt och därmed göra sig en slant på kuppen.

Politik är att vilja sade Olof Palme. Uttalandet av honom har varit och är en väg för mig genom den politiska vandring jag funnits i under snart 25 års tid. När jag ser och hör motiveringen Sverigedemokraterna har i Strängnäs känner jag avsky mot hur man visar i partiet hur man kan rättfärdiga en brottslig handling. Trots detta faktum väljer man att låta fifflare få tillträde att föra deras talan. Att deras förtroende borde sjunka som en sten visar de inte då de har egenskapen i att anse sig själva som rättfärdiga samtidigt som de står och gapar om att landet Sverige ned lusas av brottslingar. Att de själva sitter i samma båt där naiva väljare får ro dem framåt visar på ett egoistiskt tänkande om vi och dom. Här ser jag skillnaden mellan mitt eget tänk samtidigt som jag även är verkligt kritisk till hur den politiska agendan är då det gäller makten att företräda medborgaren där det egna egot ofta får företräde. Detta samtidigt som man även ser till att på alla sätt berikar sig själv den tid man är förtroendevald.

Även i de etablerade partierna ser man samma fenomen. Förtroendevalda som hamnat i toppen av den politiska hierarkin ser alltid till att man får så många uppdrag som möjligt. Att engagemanget borde ligga i att bedriva politik för väljarna som valt dem borde vara mer synligt än idag. Ser man till hur verkligheten är kan det konstateras att blir man Kommunalråd vilket jag brukar kalla för socken ljus, eller om man får uppdraget som en ordförande i någon nämnd ser man alltid till att man på vägen erhåller så många uppdrag som möjligt. Detta hävdar man med att man måste få för att veta vad som händer omkring dem. I mitt eget parti har man i det senaste valet koncentrerat alla ordföranden inne i kommunstyrelsen. Motiveringen är att sitter man som ordföranden i nämnder måste man få insyn i hur kommunstyrelsen beslutar. Att man koncentrerat makten inom partiet där man kastar ut övriga för insyn samtidigt som man har uppdrag som äter upp övrig tid är ovidkommande. Att deras tid därmed upptas i att inte hinna med att rapportera och ge partiet information om vad de beslutar och gör i nämnder ser jag som en medveten handling i att urholka den representativa demokratin.

Så ser det ut i de flesta partier. Märkligt är det att de flesta låter detta ske. Själv ser jag inte detta som märkligt. Lika här som hos Sverigedemokraterna är det att ändamålet helgar medlet. Medlet är att få så många uppdrag som möjligt. Ändamålet är att i första hand se till att man får ett arvode där man sedan kan samla i ladorna tills den dag man själv blir ifrågasatt av någon annan som på samma sätt vill bedriva ändamålet som helgar medlet. Därmed praktiserar man sedan agendan i att få bort någon som står i vägen för att själva nå målet om mest makt att bedriva politik som aldrig heller kommer till vetskap hos övriga politiker lika som till väljaren innan beslut redan är taget.

Med detta inlägg här vill jag även påstå att politikerna idag i Sverige av idag är den nya adeln som gör sig dagarna i ett glashus som förr eller senare rasar över huvudet på dem. Trots detta får politiker i Sverige sitta kvar så länge tills att någon vill åt deras platser. Politiker finns som jag respekterar och som jag vet är politiker för att deras ideologi driver dem. Det är de politiker som tar uppdrag för egen del där de ser till att erhålla så många arvoden som möjligt samt att de har som agenda att försörja sig på politiken ger jag min kritik. Påståendet om att inte kunna bedriva politik utan att sitta överallt är bedrövligt rent ut sagt löjligt samtidigt som övriga i partiet får sitta som fåglar längs ned i holken utan vetskap om hur de etablerade högst uppe på pinnen beslutar.

Slutligen. Vad jag även vill säga med mitt inlägg här att i Sverige har vi en dålig kvalité på våra politiker. Detta även därför att här kan man kan sitta och göra bort sig i omgångar. Exemplet om Sverigedemokraterna finns även inom övriga partier. Ofta och mycket kan man se hur politiker upptar en stol i princip hur länge som helst och där de etablerade vaktar den tills någon slits därifrån. Detta gör att kvalitén på våra politiker blir att precis som i rubriken. Man sitter för länge. Rekryteringen blir lidande då man väljer att låta de etablerade ta alla platser. Det politiska uppdraget blir en försörjning. Den representativa demokratin urholkas då man anser sig själva ha rätten till att välja vad man vill ha och inte ha. Finns en del att tillägga.

Idag skriver jag på en roman som även den har ett samhällskritiskt budskap. Nästa roman om Agitatorn kommer att handla om den representativa demokratin vi värnar om men som på många sätt kan liknas vid ett nät som har stora hål i maskorna där demokratin läcker som ett såll. Ända målet helgar ständigt idag medlet som politiken får lida av därför att politiken i sig själva står och klappar händerna. Är det så vi vill ha det kan jag undra. Halleluja…

Lämna en kommentar