Lite om Bokmässan och om vad som händer nu…


Årets bokmässa i Göteborg tog nog priset på hur man kan exploatera böcker på största möjliga sätt. Allt var en marknad som för det mesta gick ut på att sälja böcker. Pall vis stod det tryckta ordet uppradade metervis på både bredden och tvären där kändisar och författare minglade och klappade varandra på ryggen.

Själv vandrade jag runt mellan montrarna så mycket jag orkade under de timmar jag var inne den stora mässbyggnaden. Sorlet och ljudet i den stora hallen var bedövande tröttsamt. Skulle man höra på någon begivenhet gick det inte att fatta vad vederbörande sade där de stod och informerade för att sälja sitt alster. Mitt intryck av det hela var som jag för det mesta alltid sagt och säger igen. Bokmässan är en litteraturfest av stora mått där jag själv kände mig som en spottstyver i sammanhanget.

Ändå höll jag ett anförande i sjöfartsmontern pga. av mitt uppdrag som ordförande för skrivare föreningen Bokanjärerna. Stort är det att få säga vad man för tillfället hade att säga om just föreningen och utgivandet av våra antologier. Jag själv ordade om mitt eget skrivande där jag delgav hur jag började skriva. Allt grundar sig i min barndom som jag dokumenterat i mina böcker. Främst då från barnhemmet i romanen Guds lilla barnaskara. Mitt engagemang som Bokanjär kommer från att jag som femtonåring for ut till sjöss där jag fanns i tjugo år. Det var där jag hittade min första egentliga familj. Mycket i grunden av mitt liv präglades ute i fartygen i efterföljande böcker vilket jag berättade om och där jag även påstod att alla kan skriva om man bara vill och känner för att man verkligt har något man vill berätta om.

Nu har jag bestämt mig för att till nästa bokmässa om jag finns i livet ska jag presentera en ny roman. Mitt skrivande har gått i stå under en tid då jag drabbats av diabetes och tappat lusten i att skriva. Idag känner jag att skrivandets tid åter börjar pocka på och att romen om Olle ska skrivas färdig under den mörka årstid som nu stundar. Utgivning kommer att ske i samband med den vår som alltid kommer efter en lång vinter om inget kommer i vägen under tiden. Bokmässan ger givetvis en blodad tand som det heter då man ger sig in på något man vill göra. Bokmässan är ett ställe där man kan visa upp sitt skrivande. Låt vara att man drunknar in i mängden av de böcker som där alltid visas och ges ut. Stolt kan man vara att man är en av dem skriver oavsett om man säjer tio böcker eller pall vis som deckardrottningar och kändisförfattare gör. Stoltheten ligger i skrivandet. Inte i mängden man säjer. Detta får i så fall  följa med som en bonus. Men det är skrivandet som ytterst är den största bonusen.

Lämna en kommentar